Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Wismar. Bilder från en svensk besittning. Af Nils Erdmann. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
480
wasserthor.
huset, en mera vidsträckt än vacker
byggnad, som 1819 ersatte den gamla,
bo-fälliga rådstugan från fjortonde
århundradet, hvars tak störtade in 1807 och
om hvars inre en skald förtäljer:
Ein Winkel für Ratten, Sperlinge und Mäuse,
Der Wind durch alle Säle blies.
Festsalen, rådets plenisal, de enskilda
senatoremas arbetsrum äro dock värda
att beskådas, dekorerade, som de nyligen
genom ett legat blifvit, med en hel del
förträffliga målningar. Det tafvelgalleri
Wismar ägt och som befann sig i ett
hus vid torget, är nu i Schwerins
museum, där dess holländska och
flamländska dukar utgöra samlingens kanske
största prydnader.
Rådhuset representerar med sin för
gotiken främmande stil icke det gamla
utan det nya Wismar. Ty, som sagdt,
här trifves gammalt och nytt bredvid
hvartannat, ofta i en beundransvärd sämja.
Vill man studera det nya Wismar, bör
man gå utom stadsmuren. Af de
ursprungliga 7 à 8 portarna återstår
emellertid endast en, Wasserthor, ett
måleriskt monument, som för länge sedan
hade fått skatta åt förgängelsen, om icke
den kände konsthistorikern Lübke
funnit den värd att förevigas. Med
undantag af några här och där bevarade,
gräsbevuxna och svartnade rester, hvilka
sannolikt fortare än man önskar komma
att lämna plats åt nya, moderna
husrader, är föga öfrigt af stadsmuren. Dessa
vanvårdade minnesmärken jämte ett par
lika bofälliga torn, det ena, som
användes till fängelse, utmärkt infogadt i en
villa, och det andra, ett par steg
därifrån, klädt med gröna rankor af vildvin
och tunga, doftande rosor, äro det enda
som erinrar om Wismars en gång så
starka fästningsverk.
Men nedanför muren, på andra sidan
om de gamla intressanta tornen, ligga
härliga alléer och en vacker park, i hvars
damm svanorna simma. Här, i
Linden-garten, spelar stadens orkester om
söndagarna. Här lustvandra stadens invånare,
när de icke begifva sig till Wendorf, en
badort som är belägen en kvartstimmes
väg från hamnen och dit man vanligen
far efter middagen, vid 5- eller 6-tiden.
Här står en porträttbyst af den för
Meck-lenburgarna så käre Fritz Reuter, hvars
typer möta oss litet hvarstädes i trakten
och hvars förläggare, Wismars
Hinstorff-ska hofbokhandel, har ett aktadt namn
i Tyskland. Och här kunde man, om
ej lokomotivets ånghvissla, bullret från
firman Podeus’ stora vaggonfabrik och
gjuteri och alla de af täcka små
trädgårdar omgifna villorna störde en, åter
rekonstruera den gamla hansestaden — det
Wismar, som lefver i sina kyrkor och
sina gafvelhus vid långa, slingrande gator
— det Wismar, som efter grubbel och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
