Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Sven Hedins resor och forskningar. Af Valdemar Langlet. Med 23 bilder, hvaraf de flesta efter teckningar och fotografier af Sven Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
566
valdemar langlet.
samt löjtnanten grefve Cl. Lewenhaupt
och kammarherren C. E. v. Geijer.
Då beskickningens öfriga medlemmar
efter väl förrättadt värf i juni månad
vände hem till Sverige, utverkades för
Hedin konungens tillstånd att kvarblifva
i Persien. Sommaren tillbragte han som
gäst i schahens flyttande hofläger i
El-bursbergen och gjorde härunder en
mödosam bestigning af den vulkaniska
bergstoppen Demavend. Denna hans första
geografiska bedrift gaf senare stoff till
hans gradualafhandling. Han bestämde
med hypsometer toppens höjd till 5,715
meter, en siffra som. sedan blifvit erkänd
och upptagen på kartorna i stället för
äldre bestämningar.
I september samma år afreste han
till nordöstra Persien (Khorasan) och
utförde under hösten och vintern den resa
som blef praktiskt grundläggande för
hans geografiska expeditioner under
följande år. Han besökte, utom
Khorasan, äfven ryska Transkaspiska området
(»Turkmenien»), Bokhara, Samarkand,
Tasjkent m. fi. orter i Turkestan och
färdades öfver bergen och kinesiska
gränsen till Kaschgar, den ort han sedan tog
till stödjepunkt för många
forskningsfärder. Från Kaschgar, där han bland annat
förvärfvade ryske generalkonsuln
Petrov-skis för hans senare arbeten betydelsefulla
vänskap, ställde han vägen norrut öfver
Tianschan. Vid den stora bergssjön
Issik-kul besökte han i januari Prschevalskis
graf och återvände sedan via Tasjkent
och Bokhara samt Baku till Europa.
Kom så åter en tid af intensivt
arbete i studerkammaren. Knappt
hemkommen, i mars 1891, afreste Hedin
nämligen ånyo till Tyskland, där han
nu studerade i Halle, under prof.
Kirch-hof. Han blef där i juli 1892, på grund
äf en afhandling öfver Demavend,
promoverad till fil. d:r.
Redan året förut hade han utgifvit
en berättelse om beskickningens resa till
Persien samt publicerat sin öfversättning
af Prschevalskis arbeten. Ar 1892 utkom
hans skildring af den nyss omtalade resan
under titel: Genom Khorasan och
Turkestan.
Såväl det ena som det andra arbetet
emottogs med lifligt intresse och erhöll
i pressen varmt erkännande. Båda
böckerna äro omfångsrika — sammanlagdt
öfver 1,000 sidor — och utgåfvos i en
synnerligen elegant utstyrsel. Hedin
framträdde i dem som en vaken,
intresserad iakttagare, hvilken försökte tränga
så noga som möjligt in i de egenartade
förhållanden han fått tillfälle att studera,
och på samma gång som en lycklig
berättare. Hans stil är enkel och
okonstlad; han söker endast att på
åskådligaste sätt återgifva hvad han själf sett och
tillfoga hvad han ur den befintliga
litteraturen funnit mest belysande för sina
ämnen. Härigenom lyckas han gifva
en särdeles trovärdig bild af de länder
han besökt. Tilltalande i hans verk är
också den oräddhet för mötande mödor,
den ungdomliga friskhet, hvarmed han
gått till sitt arbete och hvaraf också
själfva skildringen genomströmmas. Dessa
hans karaktärsegenskaper måste äfven
mycket ha bidragit att vinna åt honom
den sympati, som väl i väsentlig mån
understödt hans arbeten; att minnet häraf
ännu lefver kvar i de trakter han
besökt, därom har man ingen svårighet att
öfvertyga sig, om man af liknande
böjelser tillfälligtvis föres till några af dem.
Det sist nämnda arbetet hade ännu
ej lämnat pressen, då dess författare hade
planen färdig till en stor forskningsfärd,
och det låg fortfarande under tryckning,
då han själf redan var på väg till östern.
De hvita fläckarna på Centralasiens karta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
