Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Nationalismen i Frankrike. Af Carl G. Laurin. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
550
carl g. laurin.
aldrig så innerligt sitt Domine salvam fac
rem publicam. Det vore orättvist att vilja
förneka det naturliga i kyrkans opposition.
Republiken med sina lagar om skolgång,
om möjlighet till skilsmässa, om
forskningsfrihet, om rätt för judar och
protestanter att fritt få bekänna och utöfva
sin tro och för fritänkaren att få fritt
meddela sin världsuppfattning och få gifta
sig civilt, begrafvas civilt, är och förblir
en styggelse för kyrkan. Man har ur
politiskt synpunkt klandrat den allt för
stora efterlåtenhet och mildhet som
»fri-tänkarrepubliken» visat mot sin
dödsfiende, senast nu vid kongregationslagens
tillämpning. Ur human synpunkt kan
denna tolerans mot trotsiga lagbrytare
ursäktas, i alla händelser får man trösta
sig med att ej ens misstanken
afsamvets-tvång bör få falla på en styrelseform,
som stöder det fria sökandet efter sanning
och rättvisa.
Trots sitt förbund med kyrkan har
nationalismen i och för sig själf ingen
annan religiös uppfattning än följande.
På samma sätt som kyrkan sätter sin
världsuppfattning öfver den »profana»
sanningen och rättvisan på alla de
områden, där de komma i strid, så sätta
nationalisterna sin lära om Frankrikes väl
öfver den sanning och den rättvisa, som
ej passar deras intressen. Däraf deras
ställning i Dreyfusaffären. De trodde
på ett religiöst sätt på Dreyfus’ skuld.
Fakta, logik och högsta domstol talade
för hans oskuld, men liksom den kristne
mot det som oroar hans tro sätter sitt
»Herre jag tror, hjälp min otro», så tänkte
den hederlige nationalisten: Dreyfus är
skyldig, Gud bevare mig för mina
tvifvel på hans skuld.
Med kyrkan ha de dessutom
jude-och protestanthatet gemensamt. Man får
visserligen ej taga allt tal om
stekandet af judar och mördandet af protestanter
efter bokstafven, men det har dock alltid
sin betydelse som symptom. Då en
amiral offentligt förordar en ny
Bartolomei-natt på ett möte i Paris våren 1901, har
man väl ändå alla skäl att mistro den
applåderande publikens intresse för
religiös tolerans. Det är dock att hoppas, att
dylika förslag till operativa ingrepp på den
delvis förruttnade samhällskroppen, om
hvilket nationalisterna jämt tala, höra till
de »fromma» önskningarnas område,
åtminstone så länge »den jakobinska
fri-tänkarerepubliken» varar.
Då monarkister och imperialister
genom sina pretendenters ovederhäftighet
och olyckor och genom kyrkans
motgångar förlorat prestige och utsikter, uppstod
omkring och vid sidan af den stamtrupp,
som bildats af Paul Dérouléde’s 1882
grundade patriotliga, en stor nationalistisk
rörelse, boulangismen.
Först några ord om Patriotligan,
hvilken i mycket påminner om den
främlingshatande kinesiska boxarrörelsen. En
fransman har liknat nationalisterna vid
boxarna, men i minsta detalj passar
likheten in på patriotligan. Patriotligan var
ett förbund af fransmän, som skulle hålla
främlingshatet och revanchetanken vid lif;
i likhet med boxarna i Kina skulle de
stärka sig med gymnastik och
vapenöfnin-gar till målet: Elsass-Lotringens
återtagande, och de sökte med bullrande
demonstrationer på gatorna, genom
nedläggandet af kransar vid
Strassburgsta-tyn på Place de la Concorde hålla tanken
på ett nytt krig vaken. — Helt säkert är
den tappre och offervillige, den
outtröttlige Paul Déroulède från början en mycket
aktningsvärd man. Hans tanke har
endast till den grad sysslat med krig och
blodsutgjutelse att han, liksom
andra chauvinister, tappat bort de gamla
begreppen rätt och orätt, då Frankrike
är med som part i målet. Men sådant
händer äfven i Tyskland, i Norge, i Sverige.
— Man talade mycket om ett hämdekrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
