Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Minnesord vid Emile Zolas graf. Af Anatole France. Öfversättning af P. S. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
minnesord vid emile zolas graf.
Af ANATOLE FRANCE.
Öfversättning af P. S.
Med 2 bilder.
Mina herrar!
När jag i Zolas vänners namn ägnar
honom den heder, som tillkommer honom,
skall jag låta min smärta och deras tiga.
Det är ej med jämmer och klagan de böra
hyllas, som efterlämna ett stort minne, det
är med manligt erkännande och med en
uppriktig bild af deras lif och verk.
Zolas litterära verk är väldigt.
Mina herrar! När man såg det resa
sig, sten för sten, detta verk, så mätte man
med öfverraskning dess storlek. Man
beundrade, man häpnade, man prisade, man
klandrade. Pris och tadel framkommo med
samma våldsamhet. Ibland riktades mot
den store skriftställaren (det vet jag af
egen erfarenhet) förebråelser, som voro
uppriktigt menade och dock orättvisa.
Invektiv och apologier kommo om
hvarandra.
Men verket växte alltjämt.
Nu, när dess kolossala bild kan
öfverskådas i sin helhet, inser man också den
anda, hvaraf det är fylldt. Det är godhetens
anda. Zola var god. Han hade stora
själars uppriktighet och enkelhet. Han var"
djupt moralisk. Han målade lasten med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
