Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ur bokmarknaden. Af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ur bokmarknaden.
575
stomme, som bär de målande, med fin
urskiljning valda kulturhistoriska detaljerna.
Så läser man med lika mycken behållning
som nöje den förträffliga historiken, hvilken
författarens personliga intryck från det
minnesrika slottet städse göra lefvande och
åskådlig.
Vid sidan af denna framställning, som
bildar arbetets kärna, har nog den rent
konsthistoriska afdelningen blifvit en smula
styffaderligt behandlad. Också här
anlägger författaren företrädesvis den
kulturhistoriska synvinkeln, något fullt berättigadt
i fråga om ett galleri, som dock i stort
sett är af öfvervägande ikonografisk och
anekdotisk betydelse. ’Men just från en
kännare af äldre svenskt måleri som
Nordensvan hade man ej ogärna sett också en
konsthistorisk skiss. Gripsholm är ju utan
fråga den viktigaste orten för kännedomen
om vårt gamla svenska, orättvist och
länge förbisedda måleri, som ingenstädes så
väl kan studeras allt från den gamle
hedersmannen Elbfass’ dagar ända in i 1800-talet.
Trots de olika katalogiseringsarbetena och
särskildt August Hahrs undersökningar
finnas här ännu många små problem olösta.
Åt-skilliga föga kända svenska konterfejare från
äldre dagar kunna här studeras och förtjäna
trots anspråkslösa talanger att icke blifva
alldeles förgätna i vår forskning, och flera
lärorika iakttagelser öfver konstlifvet och
förhållandena på de gamla verkstäderna i
Stockholm före rococon kunna göras på de
bleknade porträtten å Gripsholms väggar.
Ett kapitel för sig, som också borde fresta
en konsthistoriker, bilda de utländska
porträtt, som kommit såsom kungliga gåfvor
och på andra vägar till galleriet. Mer än
ett icke ointressant inkognito skulle nog en
noggrann forskning här kunna afslöja.
Åt-skilliga äldre mindre kända, men därför
icke ointressanta franska målare äro här
representerade. Bilden af Anna af Österrike
med den lille Ludvig XIV torde t. ex.
stamma från de båda Beaubruns verkstad.
Dock på försök till identifikationer ingår icke
Nordensvan i sin för öfrigt så väl skrifna
öfversikt öfver det stora porträttgalleriet.
Georg Nordensvans studier öfver
Gripsholms historia begynte icke i går. Redan
1880 utgaf han en kulturhistorisk skildring
öfver slottet, och inom dess tjocka murar
försiggår också till stor del ett af hans no-
vellistiska ungdomsverk, den historiska
romanen »Skattsökarne, ett blad ur
Gripsholms häfder». Det visar, hur mycket han
vistats i slottets salar, hur han från de djupa
fönstersmygarna sett alla olika årstider
komma och breda sina skiftande stämningar
öfver torn och tak, hur ofta det stora
förflutna med sina döda härinne stått upp
till lif igen för hans fantasi. Intrycket af
själfupplefvadt och själfkändt gifver också
denna slutliga framställning af Gripsholm
varm färg och medryckande lif.
Till sist ett ord om bokens utstyrsel,
en viktig fråga, när det gäller ett
planschverk som detta. De fotografiska
afbildningarna äro både synnerligen väl valda
och mycket omsorgsfullt reproducerade. De
rent konstnärliga illustrationerna äro
däremot kanske mindre lyckade. En smula
konventionela förefalla onekligen Haglunds
etsningar, och Nyströms oljemålning, som
är arbetets titelplansch, verkar, trots det
vackra färgtrycket, väl mycket »julkort».
Dessa säkert mycket dyrbara illustrationer
hade med fördel kunnat ersättas af ett
ökadt antal autotypier, interiörer och
afbildningar af målningar. Det är ju dock
som ett konstnärligt repetitionsverk öfver
Sveriges främsta historiska slott arbetet har
sin egentliga betydelse.
Dock som den föreligger är denna
folie öfver Gripsholm ett vackert prof af
svensk reproduktionskonst. Man studerar
den ståtliga boken med glädje -— endast
tänkande med vemod på, att det
sägn-och skattefyllda slottet med sina lärorika
och fänglande samlingar icke spelar den
rol i svensk uppfostran som det kunde.
Det är dock, tycker äfven stockholmaren,
ett litet företag att fara ut till Gripsholm.
Åtminstone under den vackra årstiden borde
direkta och billiga tåg gå dit. För den
uppväxande ungdomen är en dag i
Vasakonungarnas och Gustaf III:s slott mer än
många dagars läsning af de bild- och
färglösa historiska skolböckerna, och äfven den
vuxne, som stiger in genom porthvalfvet,
kan icke, hur mycket än en omsorgsfull
men schematisk restaurering ofrivilligt gjort
för att kyla af intrycket, annat än starkt
beröras af den gamla borgens historiska
fläkt och mångdubbla perspektiv mot det
förgångna.
Oscar Levertin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
