Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Björnstjerne Björnson. Fragmenter af en bild. Af Ruben G:son Berg. Med 12 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
578
Ainatörfot.
PRÄSTEN PEDER BJÖRNSON, SKALDENS FADER.
ter äfven de. Misstrognare än eljes
undersöka vi skaldernas ord, när de lagt
dem i munnen på sig själfva, och med
vissare säkerhet än någonsin våga vi
bestrida hvad de vittnat. Profeterna
förkunna och siarna säga sig se —ja, ekar
det i de lyssnande och vunna sinnena,
ja, rymderna öppna sig för våra syner
och vi tro! Men när samma röster
vända sig till det egna jagets undersökning
och klargörande, då undra vi, då tvifla
vi, då säga vi emot.
Hur ofta lia inte skalder försäkrat, att
deras, dikt betydde föga för dem mot
deras lif, fast både lefnad och skaldskap
intygat motsatsen! När någon gång en
motsatt förklaring ljudit och skalden ut
ropat: »egentligt lefde jag blott då jag
kvad», då har man ali säkerhet för att
dikten varit honom mera en bisak, inte
det väsentliga, som fått eller kräft hans
nätters ro och hans dagars arbete och
kamp.
Äfven Björnstjerne Björnson har
låtit veta, att dikten varit mindre
än lifvet för honom. Det står att
läsa i en »Sidste Sang»,1 som han
lär ha improviserat vid ett sitt
ordförandeval i Studentersamfundet:
Jeg levde mere, end jeg sang;
ieg tanker, harm og jubel slang
omkring mig, hvor jeg gæsted;
at være, hvor det netop galdt,
det var mig næsten mer end alt
som ved min pen blev fæstet.
Själfillusion! Hvad har varit
väsentligt för Björnson om inte dikten?
Det är bara det, att dikten har tagit
honom så helt, att den har
bemäktigat sig lifvet för honom. Sällsynt
nu för tiden, att man inte kan skilja
på dessa båda, har det likväl
inträffat med Björnson att de blifvit ett.
Föreningen har gifvit både styrka
och svaghet, som alla föreningar,
ensidigheten har blifvit mindre och
sårbarheten större. Men innerlig har
sammansättningen varit, det vittnar å
ena sidan det starkt förhärskande
pedagogiska intresset i hans verk. Och å
andra sidan: hans fälttåg för
nationalitetsidén, för Islands återförening med
Norge, för pangermanismen, för teaterns
ledning och dess principer, för engiftet
o. s. v., allt detta brinnande tidsintresse,
som fyllt så många salar och vrår i
samtiden med ekon af rungande kraftord,
hvad är det om inte en lyrikers ur
känsla sprungna tal, dröm och syn af
en man, hvars ord är handling i
fantasiens värld? Diktens vanliga former ha
inte räckt till för hans diktarsjäls storm
och böljegång — och människor ha
ömsom skrattat och ömsom tårats och
ömsom vredgats. Som ali stor lyrik är
äfven Björnsons rörelse. Hans agitation
för praktiska syftemål är den inte minst
1 Eller »Godt mod» (1870).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
