Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Björnstjerne Björnson. Fragmenter af en bild. Af Ruben G:son Berg. Med 12 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
björnstjerne björnson.
579
frodiga grenen af hans diktning,
roman-tiskt-realistisk som den är. Stora linjer
och klangfull ton, verklighetsskildring i
smådrag och det fjärran hägrande
Utopias vackra, omöjliga idealstorhet i
regler och grundsatser. Men ingen
räknekonst, inte en timmes sysslande med
den verkliga politikens mått, mål och vikt.
Utgångspunkten för Björnsons dikt är
den Wergelandska norskheten.
Ingenting kunde väl ha varit mera ägnadt att
ge Björnsons lynne en snabbare
utveckling eller hans personlighet en fortare
ledig härförarstaf. Wergeland dog ung
och hade i mycket varit den Protesilaos,
som han själf sjungit om:
Hvo der går foran i en alvorsdyst,
han seirer ei, han kæmper kun og falder.
Bakom honom i fartygets hvälfning
stod emellertid Björnson, och tio år
efter Wergelands död spordes det hvem
segern hade tillfallit cch hvem som tagit
det Wergelandska arfvet. Hvad som
gjorde allom kunnigt, att så var, är det
klöfverblad, som ännu i dag torde vara
Björnsons mest älskade verk: »Synnøve
Solbakken», »Arne» och »En glad gut».
Storheten i dessa skildringar ur
all-mogelifvet och af naturen där uppe i
Norges fjälldalar är deras ungdom, den
morgonsol som lyser öfver dem med
skimmer och glans. Psykologiskt har
Björnson nått mycket djupare i sina
senare arbeten och äfven hans
naturskildring har förfinats och fördjupats,
ryckt närmare in på lifvet, blifvit af
långt mer innerlig styrka. Men aldrig
har han fått detta outsägligt unga, nästan
oberördt daggfriska som i dessa första
berättelser. Det är som en dröm
tidigare än dagen och dagens arbete be-
fru elin björnson, skaldens moder.
gynt. Det är primitiva tiders och
människors enkelhet och fröjd. Allt är
skå-dadt med unga, lyckliga ögon, hvars
naiva stora blick ser det blå som
himmelsblått och det röda klart och glanskt,
skogsblom och ängsblom alltsammans.
Berättaren tror sig ha lodat svarta djup
i dessa enkla själars kamp och lidelser,
men styggelsen är bara en skugga, som
vandrar, växer och förgår; ångesten har
inte frätt, agget har inte tärt dessa
människor med den vilda och bittra smärta,
som ensam har det svarta mörkret i
sig. Alla hans gestalter från denna tid
ha en afundsvärd, om också litet kylig
friskhet, det är en nästan animal,
obekymrad hälsa och tillit i allt, hvad de
säga och handla, och man möter hos
dem en spänstighet i vilja och sinne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
