Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Björnstjerne Björnson. Fragmenter af en bild. Af Ruben G:son Berg. Med 12 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
björnstjerne björnson.
587
Oförglömlig är den lidelsefulla
afskeds-scenen mellan Audhild och Sigurd, där
de flämtande replikerna ha en makt och
en glöd, som nästan betaga en andan.
I motsättning mot denna heta och
hetsiga kärlek står den tungsint
vemodiga scen, då Sigurds andra älskade,
Finnepigen, tar afsked af honom. Sigurd
är redan märkt för hennes blick såsom
invigd till undergång. Utan hopp om
att lyckas söker hon locka honom med
sig till Norden, till hvila och fred, och
att öfverge den fåfänga kampen om
kronan. Hon lockar med idyllens evigt
lockande fred och målar med lugna,
rogifvande färger: »Vort folk — vi har
intet hus uden stormenes store, og dog
er vi glade! Ti vi ved, at når vi i
døden kommer over de evige snefjælde,
lyser det på et stort, herligt land, der
solen altid er oppe, bækkerne har smeltet
sneen, bjørkerne blir tre gange så høje
og bærer frugter, og den store ånd
kommer ned til stranden og drager alle
skogens og havets dyr til med sitt spil, og"
mennesket går iblandt dem uden onde
tanker. — En stund hviler vi, en stund
driver vi, nat er det samme som dag
og dag som nat, vi tænker ikke efter,
det er, som det aldrig vil ta ende, eller
som enden på alt er kommen.» Men
Sigurd svarar hennes idyll med sin aggan-
de oro: »Når jeg ser — over dette
omskabte eventyrland nordlyset i farver og
figurer, samlende sig, bredende sig, angst,
vildt — så gribes jeg af længsel efter
alt, jeg i livet ikke har nåd.»
Om jag sätter Pål Lange och Tora
Parsberg vid sidan af Sigurd Slember
så är det för de stora
på-tu-man-hands-scenerna mellan hufvudpersonerna i första
och tredje akten och den varma
teckning af fin och äkta kvinnlighet, som
Björnson gifvit i Tora. I hans skildrin-
Araatörfot.
BJÖRNSTJERNE BJÖRNSON VID SITT SKRIFBORD.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
