Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Persiska hufvudstäder. Af Alexis Kuylenstierna. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
persiska hufvudstäder.
65 i
lifvet rikt, så rikt som man ej skulle
vänta att finna i det pä lif fattiga Persien.
Men kanske är det just det stora välodlade
Mervdasht som åstadkommer att Xerxes
slott ej gör ett så vemodsfullt, så till
sorgsna tankar stämmande intryck, som
de midt i ödemarken liggande
ruinstäderna, som Nabochodnozors stora Babel, som
Assurbanihabals, assyrerns, Ninive, eller
som det i spillror fallande Isfahan.
Spindeln spinner sitt nät i konungens
borg, och ugglan sjunger sin sorgesång
från Afrasiabs torn, dessa ord af den
persiske skalden kan jag ej rätt tillämpa
på Persepolis, de passa bättre på
Sefavi-dynastiens öfvergifna hufvudstad.
Men sent skall jag glömma
Achæme-nidernas konungastad så, som den tedde
sig den kväll jag lämnade den, ridande
utför de breda grå trapporna. Solen är
på väg att försvinna bakom bergen borta
vid Kenara, som lyser som en gul punkt
långt bort vid horisonten. Den
vattenrika slätten glänser och skimrar röd, som
vore den dränkt i vin, och alla de
ljusgula pelarna färgas skarlakansröda, under
det den sista solstrålen ännu leker på
deras toppar, förgyllande de kungliga
djurens spända vingar. Hela
konungastaden lyser snart som i skenet af en
ofantlig eldsvåda, och tanken föres
tillbaka till den dag, då Alexander,
macedoniern, här firade sin segerorgie och
rusig af vin och kvinnors kyssar
slungande den brinnande facklan in bland
pelarna i Xerxes’ stora tronsal. Så,
plötsligt är solen borta, och palatsen däruppe
på terrasserna mörkna allt mer och mer
och framstå, då vi äro nere på slätten,
som byggnader från skuggornas land.
Och ju längre bort vi komma mot
Kenara, dess mer och mer försvinna
detaljerna i detta väldiga byggnadsverk,
endast de smäckra pelarna stiga upp vid
den mörknande horisonten som
vårdtecken på fordomtima glans och prakt.
en konung kämpande mot en geip. relief
i darius’ palats.
Så skrider månen upp på det
mörkblå himlahvalfvet och gjuter sitt
silfver-klara sken öfver den i sin ensamhet
hvilande, sofvande ruinen. Pelare och
portaler, trappor och terrasser, palatsväggar
och vingade djur, allt lyser och glänser
som en fantastisk skapelse af drifvet
silfver, kastande mörkblå, hotande skuggor
öfver de bakom liggande bergen. Detta
är ett verk af dschinnis, skulle den för
poetiska öfverdrifter fallne araben säga,
men persern, som är en nyktrare
människa, nöjer sig med att mumla något
om Kral Iskender, eller Salomo, eller
möjligen sin älskade Rustem.
Knappa två dagsmarscher söder om
Xerxes’ konungastad ligger ytterligare en
persisk hufvudstad, härstammande från
tider, som ligga oss betydligt närmare
än Achæmenidernas. Denna stad är
Schiras, skaldernas, vinets, de lätta
sedernas, det glada skämtets, de vackra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
