Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Robert Herrick. Af Per Hallström. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROBERT HERRICK.
Kärlek, mild och ömkansfull,
allt för deras tårars skull,
för den tid, som här blef tom,
gaf dem hjärtetröst i blom.
OM JULIAS HÅR, NÄR DÄR VAR
DAGG PÅ DET.
Dagg låg på Julias hår
i morgonbad,
som gräs bär regnets tår
i pärlig rad,
i glitter mot min syn,
som strålens glans
slår speglad upp mot skyn
från strömmens dans.
OM JULIAS KLÄDER.
När Julia går i silkesdräkt,
då tänker jag: hur ljuft och käckt
den flyter, som i böljor sträckt.
När så den darrningen jag ser,
som präktigt hennes andning ger,
o, hur det glittrar mot mig ner!
lät†nöjd kärlek.
Om ljus som dag, om mörk som natt,
lång" eller kort, hon är min skatt.
Hon gånge rak, hon sitte böjd,
hvar hennes ställning gör mig nöjd.
Om rösten höjs, om den är still,
behag är allt, hon tar sig till.
Med ja så ljuft, med nej så kallt,
min kärlek lämpar sig till allt.
INTET FEL HOS KVINNOR.
Ej fel hos dem, om nej de sagt
just där ett ja de haft i akt.
Ej fel hos dem, att oförtäckt
de lägga faslig vikt på dräkt.
Ej fel hos dem, att deras hy
bär af karmin en liten sky
och kinden lyser slätast hvit,
där ej naturn just gjort sin flit.
Ej fel hos dem, om fyllighet
står skylt, för den som bättre vet,
med litet tarflig stoppning blott,
där annars de för litet fått.
Ej fel hos dem, om sällan så
från häckling helt de fria gå.
Ej fel hos er, ni kvinnor alla,
om ni blott snäfva, aldrig falla.
ATT LEFVA MUNTERT OCH FÖR-
TRÖSTA PÅ GODA VERSER.
Nu är det glädjens tid,
och sång hvar strupe när.
Nu blommar mark så vid.
Den gyllne ståt är här.
Den gyllne ståt är här,
ty nu hvartenda träd
af säf och kåda bär
sin rika bernstensked.
Och nu är rosen kung,
arabisk balsam slår
mot pannan, fri och ung,
och bakåtkastadt hår.
Din skål, Homer, mot skyn
lyft opp i dryck så klar,
den skulle gett dig syn,
om ock du blindfödd var!
Virgilius, du blir ställd
därnäst. Min andra skål
i vin, som fylls af eld
och doft likt indiskt bål!
För Naso sen med ro
iag tar mitt tredje mått,
som honom bragt att tro,
* en näsa världen fått.
En väldig klunk sig bör,
som sväljs i ett, fast lång,
för dig, Catullus, för
din knappa, starka sång.
Vild är jag nu af glöd.
O Bacchus, håll, fall af!
Jag slår din panter död
med bruten Thvrsosstaf.
* Ordleken på Ovidii namn är Herricks oför-
ändrade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
