Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Robert Herrick. Af Per Hallström. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
PER HALLSTRÖM.
Mitt tak går rundt som hjul .
Nu, hänförd, allt jag tål.
En tunna till mitt skjul,
för min Propertius skål!
Tibullus kommer näst.
Se här åt dig en flod!
Men håll, nu blir jag präst. -
Den texten syns mig god:
Se blott! Tibulli stoft,
Hans aska! Där är kvar
en nypa blott, ett doft^
som minsta vindfläkt tar.
* Så tro på fullgod dikt;
den ensam håller vakt,
när tempelgrusets skikt
på mänskors mull sig lagt.
När allt, som födts, en gång
i. Lethe drifver hän,
står ljuf och taktfast sång
ännu vid gudars knän.
OM MISTRESS SUSANNA SOUTHWELLS
FÖTTER.
Din fot, så nätt,
på snigelsätt
stack fram en smul och sen,
som om »tittut» den lekt, helt lätt
den drog sig in igen.
TILL MUSIKEN, ATT DEN MÅTTE
LUGNA HANS FEBER.
Sänk mig i sömn och smält mig så
med ljufva, mjuka takten,
att, dragen med, jag kan få gå,
där drömmen håller vakten.
Gif hufvet fred
och bädden red,
du, som kan makten bruka,
som smärtans hot
kan taga mot,
om ej ge bot
min sjuka.
Du kan så ljuft den vända om
från elden, som föröder,
till slickande små lågor, som
dö bort bland fallna glöder.
Gif gråten se’n
att lindra än,
gif tanken så’na kosor,
att stackars jag
kan tro, i dag
jag hvilar svag
bland rosor.
Fall på mig som en dagg så tyst,
när himlens hvalf det tomma
strax före solen har fått kysst
i dagg hvarenda blomma.
Gör smärtan all
med toners fall,
att, kyld hvar blodets droppe,
och blott och bar
från allt som var,
jag tillflykt tar
där oppe.
* KYSSEN, EN DIALOG.
1. Bland dina påhitt, säg, jag ber,
hvad man det namnet, kyssen, ger.
2. Det skall jag reda ut för er.
Ett väsen, vuxet upp och födt,
där munnen lyser körsbärsrödt,
på lust och kärlek aldrig trött.
Kör: Den bäddar brudens säng så sött.
En liflig eld, som flykten sträckt
mot ögats genier, dem han väckt,
och vaggar dem i ro så täckt.
Kör: Den lugnar brud, som blir förskräckt.
Mot hakan, kinden, örat se’n
den flyr och yr tillbaks igen,
är fjärran än och nära än.
Kör: Ja, öfverallt du finner den.
i. Säg, kan den tala? 2. Hör och lär.
1. Hur talar den? 2. Gör blott så här.
Håll mun ihop och skilj den. — Där!
Kör: Och kärleks bästa språk det är.
* Slutet på denna dikt påminner om Théo-
phile Gauthiers berömda »L’art».
* Detta stycke, som poem icke så betydande,
är medtaget för sin skälmaktighet under smått
pedantisk allvarsmask.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
