Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I lag mä herrskapsfolk. Af Erik Hedberg. Med 5 teckningar af författaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
ERIK HEDBERG.
alla sorts folkslag och naschoner t. o. m.
smålänningar, i alla fall aldri varit ute
för värre rackarpack.
Dä var körkbröllop — mä blommor
å spel å grannlåt; å efteråt bjude’ på
middagsmatsspisning. I korkan gick dä
guskelof nå så när anständigt te, men i
bröllopsgår’n börja’ elände mä däsamma.
Alla människor rusa in i en stor fin farstu,
som dåm i en handvänning lassa’ ner
mä utanpårockar å kaloscher å annan
fruntimmersgrannlåt. GrötbogufTar stog
just å fundera, hur han skulle bete säj.
Eftersom ingen människa ga’n skäl te å
krusa å låta truga säj in, så tänkte han
te sist, dä var bäst te klifva på.
Men han hade inte kommit mer än
ett par alnar innanför dörren, förrän dä
var en, som drog’en i rockärmen å sa’,
att han, guffar, hade glömt te ta åf säj
kaloscherna. Mens han då höll på å tala
om, som sanningen var, att kaloscherna
var nyköfta å att han var oskapligt akt-
sam om dåm, så kom dä huj andes en
annan toker å nappa tag i hatten hanses.
Kar’token ropa’, att han skull’ hänga
opp’en å gaf säj te å rent åf kila i väg
mä själfvaste skrifthatten gufTars. Guffar
vardt förstås sjublixrandes ba lessen å
förargad å satte efter’n. Men dä var så
tjockt åf folk, så guffar tappa’ bort tjyf-
ven i trångsmåle; å då börja’ han väsnas
förstås å kasta säj å göra vigheter för
satpacke! Dåm vardt jussom lite under-
samma, när dåm fick si humöret på’n,
men då kom dä en ny obekant herrskaps-
person fram te’n å tog en under armen
å sa’, att han skulle få en sup, om han
geck in i köke’. Då vardt guffar snäll
å lugn igen, när han hörde, att dä ändå
fans nån förståndig å anständig människa
i garn. Den där beskedliga kar’n följde’n
ut på bron å visa’n, hur han skulle gå
för te komma rätt. Just precis i dä-
samma kom dä en schangtil herre fram-
körandes te bron i en grann schäs. Han
hoppa’ ur åkan, kasta’ tömmarne ifrån
säj å sa’ åt Grötbofar, som jussom stog’en
närmast, att hästen skulle va’ påselad te
klockan 12, sa’n. Så la’ han en hel riks-
daler i hand på guffar å försvannt. Dä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
