Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En furstinnas dagbok. Af Nils Erdmann. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6o
NILS ERDMANN.
herre Carl Carlson Bonde låtit trycka
dagboken i öfversättning — den skrefs na-
turligen på franska —, försedd med ett för-
ord af utgifvaren, med en promemoria af
drottningen, med Roslins bekanta bild och
författarinnans eget själf porträtt.
Att denna i manuskript både bekanta
och af flere historiske forskare ofta använda
publikation är en vinst för svensk litteratur
synes redan afdess första, åren 1775—1782
omfattande band. Den är en vinst därför
att den ger oss en synnerligen älskvärd’
människa — en genom sin ärlighet och
sanningskärlek, goda karaktär och naturliga
finhet sällsynt öppen och ädel, för Gustaf
III och dennes omgifning sällsynt okonstlad
personlighet. Den är en vinst därför att
dess skildringar icke bära ett spår af de
vanprydande sirater, som hos andra af sek-
lets memoarförfattare göra ordens valör en
smula misstänkt. Och slutligen är den äf-
ven en vinst genom alla sina för tiden,
för hofvet, för monarken och hans familj
belysande eller målande episoder.
i\tt teckna sitt litterära själfporträtt var
ett mode, åt hvilket prinsessan, som det
anstår en 1700-talets spirituela blåstrumpa,
äfven hon skattade. Att bilden, hur väl
den är utförd och hur osminkad den före-
faller, icke heller den saknar en viss, från
dylika litterära själfporträtt så oskiljaktig
pose, är sant. Men lika sant blir det ock,
att den i sin modesta uppriktighet angå-
ende fel och svagheter lindrigt koketta för-
fattarinnan i detta porträtt skapat en miniatyr
af sällsynt och värmande fägring.
Den lilla hertiginnan från Eutin, från
ett fattigt och undangömdt furstehof, var
nämligen, trots sin ställning som hela fur-
stendömets solstråle, af naturen en psyko-
log, en iakttagare, som icke allenast vid
tidig ålder började observera människorna,
den henne omgifvande världen, utan äfven
med samma brådmogna nyfikenhet hade
riktat sin blick på sig själf, på den värld
hon ägde inom sig.
Man söker förgäfves ett enda litet grand
af hvad vi skulle benämna romantik hos
denna smånäpna rococoprinsessa. Ehuru
allt utom pessimist och utan förvärfvad el-
ler naturlig afsmak för världskomedien och
dess aktörer, saknar hon ungdomens öfver-
spända, lifvet förgyllande dröm. Hon lå-
ter icke narra sig af skenet, hon analyserar
människorna, och hon plågas af ett behof
att se hvad det är som gömmer sig under
ytan.
En sådan kvinna är åtminstone delvis
försäkrad mot lifvets olycksfall — mot
flertalet af de ständiga missräkningar, som
göra en skärseld af tillvaron. Det ligger
något lillgammalt och småklokt i en så
vaken och nykter syn. Hon gör icke sin
entré i äktenskapet med en fond af bräck-
liga förhoppningar. Hon vet, att »männen
hafva stora privilegier» och att »om blott
en make behandlar sin hustru väl, måste
hon hafva öfverseende med hans fel».
Nöjd med en någorlunda hänsynsfull
man, en trogen väninna och en liten krets,
där glädjen icke är bannlyst och tillfälle
gifves att kunna samspråka med s. k. »för-
ståndigt folk», är hon tillfreds i en liten
lycka. »Min högsta sträfvan skall stän-
digt vara att blifva älskad, men kan man
ej vara alla till behag, är det dock lyck-
ligt, om man kan få åtnjuta allmän akt-
ning. »
Det är upplysningstidehvarfvets »bon-
sens», en förnuftsfilosofi, som, utan att låta
störa sig af människornas febrila njutnings-
törst, gynnade psykologens smak.
Ty Hedvig Elisabet Charlotta står icke
ensam som dagboksförfattarinna. Hvar
och en gick där och granskade för att se-
dan i hemlighet spela domare — och
lustigt är att i furstinnans anteckningar se
hur misstänksamma de blifva, hur känslan
af egen syndaskuld ständigt låter dem vädra
medbrottslingår och hur det komiska be-
gäret att dissekera — för att använda ett
modernt slagord — sammanhänger med
tidens nyfikenhet, dess förställning, elak-
het och skandalhunger.
Att här, i en krets af salongsmänniskor,
af världsobservatörer och själfrannsakare,
hvilka, om de någonsin våga eller någon-
sin kunna vara uppriktiga, endast äro det
i journalen, på tu man hand med sig själfva,
möta en kvinna, som älskar sanningen och
har mod nog att säga den, hvars natur
bevarat sin ursprungliga friskhet midt uppe
i en maskfrätt omgifning, och hvilken, så
världsklokr så utan illusioner, dock har den
näpnaste rococoprinsessas skälmska behag
och lekfulla ton, parade med en sorglös
öppenhet — detta är sannerligen ett fynd
Också var det väl Hedvig Elisabet
Charlottas personligt vinnande egenskaper
som ingåfvo aktning och kärlek. Hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
