- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tolfte årgången. 1903 /
229

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - Looström, Ludvig: En konstnärsbiografi - Litteratur - Rosman, Holger: Svensk litteratur i Holland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN KONSTNÄRSBTOGRAFI.

229

som porträttmålare: »Han når i sina bästa
porträtt väl icke upp till de bästa af det
adertonde århundradets franska porträttmå-
lare, men han kommer dem dock nära i
många afseenden. Han har lika så litet
som de något djup i sin karaktärsskildring,
det är en komplimang, icke sanningen han
säger dem han framställer, men han gör
sin komplimang med fulländad fransk gra-
tie. Dekorativt sedda på något afstånd äro
hans porträtter verkningsfullt arrangerade,
sedda på nära håll beror den verkan de
göra nog på plumpare medel, än man är
van att möta i samtidig fransk konst.»

Därmed har Hannover antydt Pilos
koloristiska företräden, och i visst afseende
kan man ju däruti gifva just honom, Pilo,
hedersplatsen. Såsom själsmålare, d. v. s.
ur psykologisk synpunkt — och det är väl
ändock därpå det ytterst beror i porträtt-
måleriet — blifver han ingalunda en af de

främste, allra minst i Gustaf IILs-bilden
på kröningstaflan.

Att denna stora målning är och förblir
ett mästerverk, särskildt ur rent målerisk
synpunkt, torde numera vara obestridt. D:r
Sirén använder hela sin öfvertalningsförmåga
för att omvända den klentrogne, och däruti
är han i sin fulla rätt. Dock skulle jag
önskat, att hans ungdomligt tvärsäkra påstå-
ende, att denna ofullbordade tafla ingalunda
skulle ha förlorat genom en slutlig fullbordan,
som mången torde mena, varit oskrifvet.
Hvad som möjligen kunnat ske, vet ju endast
vår Herre. Saken vinner icke mera tilltro
däraf, att äfven d:r Sirén tror sig veta det.

Litet mera lugn i studierna, litet mera
andrum i författareskapet, litet mera måtta
i beröm och tadel, och den begåfvade unge
konsthistorikern skall mera odeladt vinna
den lager, han så ifrigt synes eftersträfva
och förvisso i en framtid förtjänar.

SVENSK LITTERATUR I HOLLAND.

Af HOLGER ROSMAN.

VI se så godt som dagligen nya prof
på att svensk litteratur finner vägen
utom vårt lands gränser. Ej blott natio-
nela epos, som obetingadt få erkännande
som mästerverk, äfven de böcker, som vi
själfva äro benägna att ställa i lägre plan,
få i de stora kulturländerna läsekrets och
beundrare. Förhållandet är beaktansvärdt.
Det kan vara ett uttryck blott och bart
för den internationela intressesfärens all-
männa utvidgning — en vidgning, som
på det kommersiela området tagit än be-
stämdare former —, men det kan också
vara ett bevis på att vår litteratur verkligen
börjat rycka fram i första ledet. En exakt-
beräkning öfver vår litteraturs förekomst i
utlandet skulle vara af intresse, särskildt
om den jämfördes med respektive länders
insats i vår öfversättningsflod. Veterligen
är ingen sådan rent statistisk beräkning
gjord; man har blott antydningar i pres-
sen, mer eller mindre personligt färgade.
Dä jag i somras vistades i Holland,
roade det mig att iakttaga, hvad man där

egentligen kände om Sverige. Jag fick re-
dan tidigt det intrycket, att holländarna i
allmänhet veta mera om oss än vi om dem.
De äro ett ovanligt beläst folk, äfven be-
rest och vaket, oaktadt den flegmatiska
ytan nog vid första ögonblicket kan tyda på
något annat. Lefvande midt i den euro-
peiska kulturens centrum, men ändock med
ett individuelt lif, har den lilla nationen
utomordentliga möjligheter att inom alla
områden iakttaga och välja, utan att låta
sig af de internationela stridsfrågorna upp-
röras eller förryckas. Man lefver där i ro,
men icke i sömnig dådlöshet, utan i jämnt
framåtskridande; man hatar England och
fruktar Tyskland kanske mer i teori än
praxis och låter sig icke hindra att äfven
från dessa nationers kulturhärdar hämta det
bästa.

Holländarna värdera högt sin frihet —
det är deras historias röda tråd och deras
nationela lifs förutsättning — och de vär-
dera den just under de former, som histo-
rien skapat. För dem är deras fortvaro så-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:45:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1903/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free