Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - Rosman, Holger: Svensk litteratur i Holland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
HOLGER ROSMAN.
som liten nation — såsom sammanslutning
af en heterogen folkmassa på ett begränsadt
område med alltigenom samma geografiska
natur — ett ideal, som icke kan rubbas
af storhetsdrömmar eller af individens läng-
tan att till vida områden sträcka sin verk-
samhet. Holland är typiskt för en europe-
isk småstat, som känner med sig själf, att
dess tillvaro är berättigad. Kanske är det
därför som holländarna visa sig intresserade
ej blott för de stora kulturfolken utan äfven
för de små. Flera gånger hörde jag fram-
kastas tanken på att småstaterna borde
sluta sig samman för att häfda sina rättig-
heter, flera gånger yttrade man sitt intresse
för vårt land, just därför att man hade en
känsla af gemenskap.
Det är i Holland icke ovanligt, att man
lär sig svenska språket. Hvarför? frå-
gade jag. Af allmänt intresse, för att kunna
resa i Sverige, för att kunna studera dess
litteratur och öfriga förhållanden. I all-
mänhet äro holländarna språkkunniga —
franskan och engelskan talas mest, tyskan
anses vara så lik holländskan, att man för-
står den utan att lära, och gärna undviker
man den för att motverka den fruktade
förtyskningen af nationen. Där finnas i
Holland läroböcker direkt från holländska
till svenska, likaså till de öfriga jämförelse-
vis mindre bekanta språken, italienska,
spanska etc. Hos oss kan man icke kasta
en tanke på något dylikt. En svensk-hol-
ländsk lärobok låter sig här icke tänkas
— det behöfves extraordinära åtgärder för
att Öfverkomma en lärobok från tyska till
holländska. Att man i Holland kände vår
geografi bättre än i England och Tyskland
förvånade knappast — dock var det ett
nöje att iakttaga det intresse som verk-
ligen fanns äfven för mindre bekanta orter
i vårt land, liksom i det öfriga Norden.
Den sagoglans, som utländingen så gärna
vill gjuta kring de nordiska landsträckorna,
hade äfven fäst sig i holländarens sinne,
oaktadt hans naturel nog är sådan, att han
icke i första taget hänger sig åt en stor-
slagen naturpoesi.
Jag besökte i.Haarlem en person, som
i flera år sysslat med att till holländska
språket öfversatta nordisk litteratur, näm-
ligen fröken Philippine Wysman. Det var
ett nöje att med henne få samtala om den-
na verksamhet, åt hvilken hon ännu ägnar
sina krafter. I sitt stilla, sympatiska väsen
gaf hon ett uttryck för den harmoniska
lifsuppfattning, som man så ofta återfinner
i Holland. Det arbete hon utfört under
en lång följd af år är verkligen värdt att
af oss svenskar uppmärksammas, framkom-
met som det är utan anspråk, blott af in-
tresse, men genom sina verkningar tjänande
att göra det svenska namnet kändt i vida
kretsar.
Med en viss rörelse berättade hon, huru
hon först kommit att ägna sig åt den nor-
diska litteraturen. Det var mer än 20 år
sedan. Hon var den yngsta af 12 syskon
och behöfde själf skaffa bidrag till sitt uppe-
hälle. Intresserad af litteratur, vände hon
sig till en förläggare för att få öfversatta
något arbete från ett af de stora kultur-
språken. Men hon blef afvisad — man
hade fullt upp af dylika öfversättare. Ville
hon däremot slå sig på något af de mindre
kända språken, t. ex. de nordiska, skulle
man möjligen kunna gå henne till mötes.
Hon följde rådet och lärde sig de nordi-
ska språken, ett för henne förut okändt
fält. Så utkom hennes första arbete, en
öfversättning af Jonas Lie, och snart där-
efter Ann Charlotte Lefflers »Ur lifvet».
Senare följde andra svenska, norska och
danska författare, af hvilka de svenska snart
kommo i majoriteten. Den nordiska litte-
raturen är den enda hon öfversatt.
Fröken Wysman har vid ett tillfälle
varit i Sverige och har flera gånger haft
besök af svenska författare. Med beundran
talade hon om Ann Charlotte Leffler, som
tvenne gånger vistats i hennes hem i Haar-
lem. Med de flesta af våra litterära stor-
heter hade hon blott genom deras skrifter
knutit bekantskap. Alla hade hon icke
förstått, och med den naturalism, hon kal-
lade modern, kunde hon ej fullt sympati-
sera. Det föreföll som om tendenslittera-
turen med dess praktiska läggning och sam-
tidigt den harmoniska poesien skulle passa
hennes holländska lynne bättre än de dikt-
verk, som bygga på ett djupare och mera
sammansatt själslif. Men ensidig har hon
emellertid icke varit vid sina val. Därom
vittna tillräckligt de många författarnamnen.
En förteckning öfver alla de svenska
böcker hon till sitt språk öfverfört skulle
fylla en lång lista. Hennes bokskåp gaf
ett prof på mycket anmärkningsvärdt inom
vår skönlitteratur under de sista 20 åren.
Man såg där hennes öfversättningar af Viktor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
