Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forntid och samtid - Jägerskiöld, L. A.: Ett besök i Londons naturhistoriska museum - Litteratur - Möller, Artur: Nietzsche och det nittonde århundradet. Några utkast och påpekanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
L. A. JÄGERSKIÖLD.
kommer aldrig att kunna ersätta ett zoo-
logiskt museum af vanlig typ; ty dels
kunna ju djuren endast framställas sådana
de te sig under en årstid, dels hindrar mu-
seets uppställning som ett panorama
hvarje anordning, som bryter af mot hel-
hetsbilden, dels slutligen drages allmän-
heten just genom panoramats storartade
helhetsverkan från detaljstudier — de
enda, som verkligen kunna ge en djupare
och fylligare kunskap — äfven där
sådana med god vilja och ledning af
den tryckta vägvisaren annars lätt nog
läte sig göras.
NIETZSCHE OCH DET NITTONDE ÅRHUNDRADET.
Några utkast och påpekanden
af ARTUR MÖLLER.
Med i bild.
FÖR en sant troende lärjunge af Fried-
rich Nietzsche — om någon sådan verk-
ligen finnes — bör det sista årtiondet icke ha
inneburit mycket glädjande. Utvecklingen har
icke förändrat en grad i sin rörelseriktning,
den hänförelsens storm, som han frambesvor
öfver Europa, har åter lagt sig till ro utan
att lämna några spår efter sig för framti-
den. Den aristokratiska renässans, på hvil-
ken Nietzsche trodde som snart föreståen-
de, är aflägsnare och osannolikare än någon-
sin. Världen är minst lika demokratisk, flack
och gubbaktig, som den var under hans
egen tid.
Nå, motsatsen hade väl i djupet af sitt
hjärta ingen väntat — sådana optimister
finner man icke mera, ej ens bland Nietzschi-
anerna, — och den oerhörda utbredning, som
Nietzsches rykte hunnit under de få åren
efter hans död, från den obemärkthet, i
hvilken han lefde — kan den ej vara nog
för att tillfredsställa den lifligaste beundrare?
Hans verk ha blifvit kommenterade i oändlig-
het, hans lif skildradt af hundra flitiga och
påpassliga händer, hans lära har utbredt
sig som en lavin.
Men kanske är det just därför nam-
net Nietzsche icke längre har samma klang
som för några år sedan. Från att ha utgjort
en utvald läsekrets dyrbaraste egendom, har
det fallit offer för hela det litterära profanum
vulgus; från sin ensamma höjd har han blif-
vit dragen ned på torget bland alla dess
celebriteter för dagen. Tiden har, som Riehl
säger, till sin modefilosof valt just den, af
hvilken den blifvit mest klandrad. »Die
Gelehrten», professorssjälarna, de äkta ty-
skarna, de moderna demokraterna ha genom
att utlägga och förklara honom i sin anda
tagit den bästa hämnd på den, som i lifvet
var deras fruktansvärdaste fiende.
På honom själf har det gått i grym upp-
fyllelse, hvad han efter brytningen yttrade
om Richard Wagner: »Der Nietzschianer
(oder, horribile dictu, die Nietzschianerin)
ist Herr über Nietzsche çeworden.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
