Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - Jäderholm, G. A.: Två arbeten af Ernst Hæckel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som sultanen af Turkiet bär namnet
kejsarnes kejsare, just som han som bäst spar-
kas ut ur Europa».
Men kommer någon och säger, att
filosofiens problem inte är, hur världen ser ut,
och att den därför icke är någon
naturvetenskapens encyklopedi, utan att det enda
filosofiska problem som finns, är det
kunskapsteoretiska, problemet om
allmängiltigheten, nödvändigheten och lagbundenheten
i all verklighet, att filosofien är
vetenskapernas vetenskap i den meningen, att den är
vetenskapen om det för alla vetenskaper
lika och gemensamma, då ser man litet
undrande och osäker ut och anar argan
list där bakom, och väntar i spänning, om
inte också alla de gammaldags
begreppskonstellationerna och väldena, som i svaga
sinnen makten hafva, och de irrationela
kvantiteterna i teologiens transcendenta
ekvation skola smyga sig in och börja sitt
gamla glada lif i metafysiska blåa rymder.
En illasinnad lyssnare till rösterna ur
dagens filosofiska strider har sagt: det finns
egentligen inte mer än tre slag af filosofer,
de som tro sig ha löst alla problem med
namnen Darwin, Spencer och Mill, de, som
lösa alla problem med gud, själen och ma-
terien, och de, som ha nog vördnad för
sin uppgift, att de taga det djupaste
problemet, problemet om problemet själft, till
utgångspunkt för verklighetens analys.
Det är kanske framför allt motsättningen
mellan de tre slagens tankegång, som stic-
ker i ögonen i Ernst Haeckels omstridda,
förhånade och tillbedda bok om världsgå-
torna. Han var ung den gången det
andliga Tyskland skakades i sina fogningar af
den stora materialismstriden, den historiska
örfilen åt de sista drömmarna af Hegels
skola. Det jublar i hans käcka perioder
något af den tidens segervisshet i den tidens
anstorm mot hvad den tidens unga
radikaler kallade fördomar, teologi, metafysik och
»människopåfund». Han har Büchners svada
och Moleschotts skärpa och Vogts lärdom,
men han är kanske inte fullt så naiv som
de. Han har tagit ett något djupare tag
i problemen och ser därför litet klarare än
de, hur mörkret ligger svart och djupt inne
i alla våra stoltaste tankebyggnader. För
honom är medvetandets problem ej som
det var för dem, endast och allenast ett
hjärnans sekretionsproblem. Han synes rätt
starkt tendera i stället till den
 |
| ERNST HÆCKEL. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
