Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konst - Levertin, Oscar: Studier öfver Jacques Callot - I. Callots lif och verk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STUDIER ÖFVER JACQUES CALLOT.
307
af så ung ålder som 1500-talets begyn-
nelse — vittna om den gamla medel-
tidsglansen, och dock var Nancy redan
på noo-talet »Castrum», en befästad
stad, i hvilken hertigarna byggt sig ett
palats. Platsens betydelse som furste-
dömets residens och hufvudstad växte
mer och mer mot medeltidens slut.
Karaktären af furste- och hofstad, ge-
nomträngd af höfviskt lif och anda, be-
höll Nancy allt sedan. »Nancy har aldrig»,
skrifver dess utmärkte historiker Pfister,
»känt den frihet som grannstäderna Metz,
Toul och Verdun. Därför har det varit
förskonadt från de blodiga pröfningar, ge-
nom hvilka dessa städer köpt sitt obe-
roende, men dylika revolutioner kvar-
lämna en fruktbar lera och härda karak-
tärerna. Det har kanske fattats Nancy
ett verkligt municipallifs stormar. Lef-
vande af hofvet, rikt genom det, har
staden aldrig försökt skaka oket, utan
alltid lydigt följt suveränens vink och
verkställt hans order.»
Nancy var sålunda en furstestad.
Den slöt sig så mycket innerligare till
härskarna, som den folkkära dynastien
styrde med urgammal häfd. Den grun-
dades redan på 1 ooo-talet af Gerard af
Elsass och bevarade hertigtronen ända till
landets slutliga undergång som stat —
med en exempellös lifslängd. Från den
härstammar också i rätt nedstigande led
det äldsta af Europas ännu regerande
furstehus, det österrikiska.
De lothringska hertigarna voro också
på den tid här är fråga om — 1500-talets
slut — af urgammal förfining, berömda
för sitt blå blod och sina förnäma låter.
Deras uppträdande betraktades som ett
mönster att studera för unga furstar.
En fransk »grande därne» förklarade, att
vid sidan af dem verkade andra prinsar
»populace». Deras residensstad blef skå-
deplatsen för ett etikettsbundet och prakt-
fullt furstelif med lysande fester och upp-
VIOLSPELAREN. UR BILDFOLJDEN
»PUCKELRYGGARNA».
träden, och dess borgerskap var med tusen
trådar hopflätadt med hofvet. Den loth-
ringska adeln var ryktbar för sina skickliga
ryttare — feodalismen var där tidigt ut-
vecklad och höll sig kvar långt efter re-
nässansen —, och stadens tornerspel, för
hvilka hertigarna hade en särskild bana,
La Carriêre, lagd öfver de gamla stads-
grafvarna, voro berömda. Om pompen
och ståten öfver det lothringska hofcere-
monielet vittnade ett gammalt ordstäf:
»Endast tre ceremonier af första rangen
finnas att se i Europa: en tysk kejsares
kröning i Frankfurt, en fransk konungs
smörjelse i Rheims och en lothringer-
hertigs begrafning i Nancy».
Vid sidan af detta höfviska känne-
tecknades staden och hela Lothringen
af sin rikedom på katolska stiftelser och
kloster af alla slag. Stadens äldsta hi-
storia sammanfaller rent af med deras
tillkomst och utveckling. Nära Nancy
i Bouxiêres fanns ett urgammalt kloster
för benediktinernunnor, i hvilkets kyrka
en af Lothringens heliga, Sanct Gauzelin,
låg begrafven, men under tidernas lopp
blef klostret i stället ett kapitel af adliga
damer, som lefde skäligen profant, så att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
