Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konst - Levertin, Oscar: Studier öfver Jacques Callot - I. Callots lif och verk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
OSCAR LEVERTIN.
här, liksom i Remiremont, Lothringens
berömda adliga jungfrustift, mössan, som
hörde till dräkten och kallades »lemarit»,
med fog gaf anledning till skämt.
Att skaffa sig man var, sades det, dessa
adliga jungfrurs särskilda ordensplikt.
Inne i själfva Nancy funnos också stif-
telser och kyrkor i mängd. Det var
Notre Dames priorskap som valde herde
till stadens församlingskyrka, St. Évre,
basilika först, gotisk dorn med högt
portaltorn och flamboyaiita fönster se-
dan, Johanniterriddare, en af korstågs-
ordnarna stiftade i det Heliga Landet,
hvilkas »kommandotorn» ännu står kvar,
cisterciensermunkar, »synderskornas» do-
minikanernunnor och många andra. St.
Georgs kollegialkyrka var på en gång
Lothringens St. Denis och Nancys Or
San Michele, hertigarnas grafkyrka och
de borgerliga brödraskapens och gille-
nas församlingskyrka. Med detta äro
dock blott de allra viktigaste af stadens
andliga stiftelser nämnda.
De två element, som behärska Nancy,
hofvet och det religiösa, behärska också
Jacques Callots familj — furstetjänare
eller andliga äro alla hans anförvandter.
Farfadern, som adlades 1584, var her-
tiglig vapenhärold, fadern var härold
och vapenmålare, Callots ena bror blef
likaledes härold, och af hans syskon voro
ej mindre än fem andliga. Han själf
är släktens ende konstnär. Jacques Callot
föddes i Nancy 1592. Gossens obe-
tvingliga lust att teckna förmådde hans
föräldrar att låta honom afbryta sina
studier och gå i lära i konstnärsverk-
städerna — hos Claude Henriet, den re-
gerande hertigens målare, känd för sina
glasmålningar, grundläggare af artist-
familjen Israel, samt Demange Crocq,
myntgravör och guldsmed, likaledes till-
hörig en formlig artistdynasti. Hvad
han lärt hos dessa, är omöjligt att veta,
teckning och gravöryrkets handgrepp,
samt hos stämpelskäraren, som graverade
den heraldiska örnen och lothringerkor-
set till de hertigliga mynten, den känsla
för liniens klarhet och konturens skärpa,
som i framtiden alltid skulle utmärka
hans konst.
Nu inträffa i den unge Callots lif
ett par episoder, som gifvit anledning
till många biografiska broderier men
om hvilka här blott de nakna sakförhål-
landena, som redan förefalla romantiska
nog, skola berättas. I konstnärsverk-
städerna hörde ynglingen ständigt och
jämt talas om artisternas förlofvade land,
Italien. Hans kamrat Israel Henriet»
hans mästare Claudes son, hade gifvit
sig dit för att lära gravera och måla,
och hans bref från Rom andades en
hänfördhet, som oemotståndligt lockade.
Längtan blef ynglingen öfvermäktig. En
vacker vårdag 1604 rymde han, blott
tolf år gammal, för att på apostla-
hästarna och utan några medel resa
till Italien. Det lyckades pojken blott
genom att införlifva sig med ett zige-
narband, hvilkets vagabondsällskap af
skälmar och sibyllor i pittoreska lum-
por och på apokalyptiskt utmagrade kra-
kar han sedermera skildrat på några
af sina mest bekanta blad. Så nådde
han Florens och fick af en tillfällighet
anvisning på en lärare, gravören och
ingeniören Canta Gallina, som bland an-
nat utfört afbildningar efter de hertigliga
festerna och landskap i Paul Brils ma-
nér. Men äfventyrshågen dref snart
Callot vidare till Rom, där han omedel-
bart igenkändes af köpmän från Nancy
och af dem fördes hem. Han hade nu
fått blod på tanden, och ehuru öfver-
vakad rymde han på nytt men hann
denna gång icke längre än till Turin,
där olyckligtvis hans äldre broder be-
fann sig och åter förde den förlorade
sonen hem.
Denna gamla tradition om Callot,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
