Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konst - Levertin, Oscar: Studier öfver Jacques Callot. IV. Callot såsom massans skildrare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STUDIER ÖFVER JACQUES CALLOT.
377
gen af passionshistorien och dylika ämnen
böjelsen för rik ensembleverkan och bred
folkskildring trängt den religiösa tanken
och dess bärare i bakgrunden. Särskildt
är det fallet i Nederländerna. Lucas van
Leydens storartade Ecce-homo — en af
den holländska konstens mäktigaste ska-
pelser före Rembrandt, och Hieronymus
Boschs lidelsefulla Korsbärning, hvilken
kanske rent af påverkat Callots nyss
skildrade behandling af samma scen, äro
lysande exempel. I fråga om lidelse-
full fördjupning af motiven och mång-
sidig, stark karaktäristik af folkgestal-
terna öfverträffa de vida Callots verk.
Men hvad han lyckas framställa och icke
de, är hopen, den tallösa mängden, det
svarta vidundret med de hundra mun-
narna, med den bullrande munterheten
och den förstörande vreden.
Äfven inom den italienska konsten
hade folkmassan från och med högre-
nässansens slut intagit en allt större plats.
På barock-tidens större taflor och fresker
växer mängden allt mer och mer i för-
hållande till de enskilda hufvudpersonerna,
kören i förhållande till solisterna. Det
är en stor frontförändring i tiden, som
omedvetet speglas i måleriet. Renäs-
sansens flammande, hedniska person-
dyrkan började allt mer och mer gifva
vika för ett teologiskt förvrängdt och
krympt människobegrepp. Vid 1500-talets
slut var de stora individernas tid förbi,
condottierernas, tyrannernas, furstebastar-
dernas, alla dessa, som påtvingat stat och
människor sin ensamma vilja. Associa-
tioner och kollektiva organismer samla
ledningen hos sig, och sedan konsten
till det gigantiska sökt stegra den stora
individualiteten i dess ensamma och
Heu!quod cer rämen: quœpalmœ’ auiue triumphi.’
et rämen h\c mor tern, Tar v araá ima domare —
KORSFÄSTELSEN. UR BILDFÖLJDEN »DEN STORA PASSIONSHISTORIEN».
skrämmande storhet, började också för
den mängdens och massornas ålder.
Men dessa kompositioners stora om-
fång, akademiska anordningar och ana-
tomiska redogörelser hindrade ett verk-
ligt illusoriskt återgifvande af den tal-
lösa hopen. Den, som skulle lyckas
häri, var en illustratör, som obunden
af all akademism studerat folkskocknin-
gens lif och lärt sig se på de vimlande
människorna som på tal och siffror, en
konstnär, som förstod de små dimensio-
nernas verkan och den konstnärliga reduk-
tionens kraft. Det var Jacques Callot —
en mängd andra tecknare och gravörer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
