Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konst - Levertin, Oscar: Studier öfver Jacques Callot. IV. Callot såsom massans skildrare - Dikter - Karlfeldt, E. A.: Augustihymn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSCAR LEVERTIN.
skulle efter honom särskildt i 1700-talets
Frankrike med dess revolutionslif kanske
ännu mäktigare skildra hopen i dess
dunkla storhet och dess blinda raseri —
majestas et terror populi — men Nancy-
mästaren är allas deras lärare och den
förste skildraren af den moderna tidens
yttersta makt. (slut i nästa häfte.)
AUGUSTIHYMN.
Af E. A. KARLFELDT.
Ljunghedens glans och dunans prakt på gläntan
dö som en lång, högtidlig solnedgång.
Skogen slår upp sin psalmbok och i väntan
pröfvar sin bas till höstens ottesång.
Hör du den röst som bakom åsen rullar,
doft som ett hot om krig och syndabot?
Ser du den väg som öfver slånbärskullar
sänker sig grå i dalens djupa sot?
Går du med mig den branta stigen ned,
säg då farväl åt sol och sommarånga.
Ler du som jag, då himlens hy är vred,
värms du som jag, då svala skyar gånga?
Hör du som jag, hur vårens alla lutor
smälta till ett i stormens orgelfång?
Hör du i regnets dån på våra rutor
majdaggens fall och vårfrubäckars språng?
Aldrig en svan far ut på granna fjädrar,
söker i rymdens klara vrår sin brud,
aldrig en rå i aftonvinden vädrar
älskarens gång vid löfvens späda ljud.
Flydt och förbytt! Där tjärnen stå i blom,
tjärnen med vass, till sena kärlekshälgen,
ropar ibland den längtanssjuke lomm,
svalkar sin törst den älskogshete älgen.
Går du min väg, lägg af din glada krans,
lindad på lek i vänligare dalar;
aldrig i den du uppstår mer till dans,
ifrig och röd, i tungel-ljusa salar.
Sörj ej din krans! Jag flätar dig en annan,
flyende blad ur Floras lustgårdsdörr.
Den som bär höstens krona öfver pannan
drömmer och ler, men skrattar ej som förr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
