Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konst - Levertin, Oscar: Studier öfver Jacques Callot - V. Callot såsom krigets skildrare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4i8
OSCAR LEVERTIN.
yttre statsliga ställning. Hertigen af Loth-
ringen hade visserligen genom Nürn-
bergerfördraget 1542 lyckats tillförsäkra
sig suveränitet men förblef genom många
undersåteband likväl knuten vid det ro-
merska riket, medan han på samma gång
såsom herre till det med Lothringen för-
enade Bar var edspliktig vasall under
franska kronan. Så vardt landet ett
stridsäpple mellan Frankrike och Tysk-
land, mellan Valois-Bourbon och Habs-
burg. I ett sådant rike fingo icke vap-
nen rosta på väggarna. Den krigiska
andan genomsyrade folket. Lothringska
ryttare och legosoldater uppsökte i kapp
med schweizarna Europas slagfält. Men
sällan saknades det arbete för krigs-
hand tverket inom riket själft. Vid reli-
gionskrigens begynnelse skedde vid Loth-
ringens gräns under ledningen af lan-
dets hertig en, också för denna på kri-
giska rysligheter blaserade tid, uppse-
endeväckande följd af ogärningar. An-
norlunda kan man icke beteckna de
förrädiska öfverfall och blodbad, ge-
nom hvilka Anton af Lothringen, be-
nämd »den gode», tillintetgjorde den
stora resningen af de utpinade tyska
bönderna i Elsass — massakern vid
Zaberns kapitulation och nersablandet
vid det brinnande Scherrweiler. När-
mare trettio tusen bönder beräknas
hafva stuckits ner, och liken bildade
formliga bankar. Det var icke under-
ligt, att striden mot »bondlurkarna», »les
Rustauds», med hemska sägner och sagor
dröjde kvar i den lothringska folkfanta-
sien. Mot slutet af århundradet blef
Lothringen genom förbindelserna med
Guiserna åter inryckt i religionskrigens
blodiga härfva. Callots föräldrar kunde
berätta för sonen, hur han kom till värl-
den, då man för första gången på länge
började draga andan efter ett sköflande
och utarmande krig.
Att Callot hade det militära i blodet
och med förkärlek skildrat krigiska motiv,
är sålunda icke underligt. Mer anmärk-
ningsvärdt är, att han, den hertiglige här-
oldens son, icke nöjde sig med att fram-
ställa kriget såsom ett ridderligt spel, en
furstlig lek med lif och död och ej heller
uteslutande — trots sin obestridliga lägg-
ning åt detta håll — såsom en pittoresk
kamp, tjusande genom sina äfventyr, med
vajande fandukar och blanka vapen i
musköteldens och krutrökens clairobscur.
Anmärkningsvärd är i hög grad den
djupare, allvarligare uppfattning af kri-
get, som präglar konstnärens yppersta
blad med dessa ämnen, den lilla och den
stora serien af »les Misêres de la Guerre»
från slutet af hans bana. Ty det konst-
nären i dessa etsningar skildrar är kri-
get såsom det förskräckliga folkgisslet och
den förödande landsplågan, mänsklighe-
tens blodstänkta olycksande, frambesvär-
jande hela stormen af dess ondska och för-
därf. Callot är den förste i den moderna
konsthistorien, hvilken i stället för stridens
kraftutveckling, modets och dödsfarans
poesi programmässigt framställt krigets
fasa och elände. Äfven efter hans tid är
denna mörka uppfattning icke vanlig i
1600-talets dock af det professionela
mördandets olyckor så hemsökta sekel.
Den psykologiska förklaringen till en
uppfattning så ny och ovanlig finner
man säkerligen i de tidsomständigheter,
under hvilka »Krigets elände» såg lju-
set. Bladen ristades på kopparplåten af
en fosterlandsvän, hvilken såg fädernebyg-
dens frihet strypas af öfvermakten — de
tecknades i ett af främmande trupper
besatt, härjadt och sönderslitet land. Den
utomordentlige konstnär, som nära två
hundra år efteråt upptog samma ämne,
synpunkt och titel för en besläktad cy-
kel raderingar och hvilken är Callots
rätte efterföljare, fast öfverträffande ho-
nom i mörk och lidelsefull fantastik,
spanjoren Goya i sina berömda »los
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
