Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildringar och berättelser - Lundberg, Ellen, f. Nyblom: En höstmarknad vid Castello di San Martino
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN HÖSTMARKNAD VID CASTELLO DI SAN MARTINO.
455
Men snart tystnar den sista sången,
och där ute råder djup ro, endast af-
bruten af nattvakternas regelbundna rond,
ty slottets nattvakt är förstärkt med två
man, och två gendarmer från närliggande
by ha skyldighet att, äfven de, öfver-
vaka situationen.
Nästa morgon, o ve! Öser regnet i
strömmar öfver alla dessa friluftsgäster,
och den andra marknadsdagen blir ett
radikalt fiasko. Dagen börjar med ett
tjut af ovilja och förargelse från hundra-
tals strupar, men småningom lugnar man
sig, och med modstulen resignation börjar
man packa ihop sina våta effekter, leta
fram sina fordon, hästar och åsnor och
ordna sig till affärd.
På eftermiddagen klarnar det igen,
och alla staket utmed vägar och ängar
hänga fulla af vata tältdukar och vass-
mattor, som nödtorftligen torkas och rul-
las ihop. Vagnar och kärror lastas så
fulla, att varorna flöda öfver alla bräd-
dar, körsvennen ropar ett uppmuntrande
lopp I till de magra kräken, och efter ett in-
fernaliskt knallande och piskande skramlar
slutligen den sista vagnen bort öfver vägen.
Nästa dag ligga ängarna åter tysta
och tomma. Men det är icke längre
ängar utan nedtrampade, smutsiga öde-
marker, och det fordras många dagars
arbete för att få dem ordnade. Det är
också med glädje vi hälsa det välgö-
rande regn, som följer några dagar se-
nare och som lägger ned vägarnas damm
och åter förvandlar ängarna till vårgröna
gräsmattor.
Men denna karaktäristiska episod,
denna kvarlefva från den mörka medel-
tiden, med den underliga kontrasten af
det sorlande, bullrande, tillfälliga folk-
lifvet kring det mäktiga, gamla slottet,
har gjort ett högst egendomligt intryck
på mig, och det trots att nu intet åter-
står af de historiska dräkternas pittoreska
charme.
Huru skulle det icke tett sig på den
tid, då släkten Bentivoglio ägde San Mar-
tino; då riddare och fruar uppträdde i
guld och brokad och följdes af pager och
svenner, och då folket bar sina prakt-
fullt brokiga dräkter!
Jag kan se det för mig som en syn,
— men det döda förflutna låter icke
väcka sig! Prakten är borta, men det
karaktäristiska lefver kvar, och jag hop-
pas, att det aldrig måtte komma den
dag, då äfven detta uråldriga och egen-
domliga bruk endast existerar i det för-
flutna.
KREATURSMARKNADEN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
