Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konst - Sirén, Osvald: Giorgione. Några minnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
474
OSVALD SIRÉN.
som lidelsefullt djupa, klangsköna vio-
loncellen Helt annorlunda är det hos
Giorgione. Hans slumrande Venus är
som spelad ur en gammal violin — långa,
hvilande, sjungande toner —, och ur det
enkelt sköna landskapet bakom klingar
som ett ackompagnement af dämpad
stråkorkester.
Bland öfriga venetianska målare un-
der förra hälften af 1500-talet är det
hufvudsakligen Palma Vecchio och Paris
Bordone som blifvit namnkunniga ge-
nom sina kvinnoframställningar.
Såsom motstycke till Giorgiones Ve-
nus hänger i museet i Dresden en Ve-
nus af Palma Vecchio. Bilden lyser
med kraftiga lokaltoner i rödt, gult och
grönt, kvinnan är vacker, hennes kropp
proportionerlig, och hon bjuder den till
beskådande och afmålande med en viss
tillfredsställelse. Det är en bild utan
verklig värme vare sig hos modellen
eller målaren och därför äfven med ringa
kraft att fängsla vårt intresse.
Paris Bordones nakna kvinnor utmärka
sig ej genom större själfullhet, mera in-
dividuellt lif eller djupare känsloglöd än
Palmas, de äro vanligen i hög grad in-
differenta, stundom med ett drag af
cynism, som skvallrar om den yrkes-
mässiga kokötten.
Här är ej platsen att närmare ingå
på en karaktäristik af kvinnomåleriets
utveckling i Venedig under 1500-talet.
Ämnet är stort, mycket stort, om man
ville behandla det uttömmande, ty kvin-
nan, såväl naken som klädd, som Venus
eller Maria, var och förblef under alla
tider det förnämsta motivet för Venedigs
målare. Ingenstädes har heller kvinnan
framställts med en mer öfverlägsen kraft
och gudomligt majestät, ingenstädes med
varmare ungdomsglöd och finare tjus-
ning. Den förra polen representeras af
Tizians »Assunta» (Marias himmelsfärd),
den senare af Giorgiones Venus.
Den gamle venetianske författare,
som är känd under namnet Anonymo
di Morelli, såg Giorgiones Venus år
1525 hos Hieronimo Marcello i Venedig
och beskrifver den på följande sätt: En
duk med en naken Venus, som sof-
ver i ett landskap, samt en Cupido
var af Zorzo da Castelfranco, utom land-
skapet och Cupidonen, som fullbordats
af Tiziano.
Giorgione skulle alltså lämnat taflan
ofullbordad vid sin död, och Tizian var
den som fullföljde hans verk. Den här
omtalade cupidonen, som befann sig vid
Venus’ fötter, blef, emedan den var starkt
skadad, bortskuren vid en restaurering,
som taflan fick undergå, då den vid bör-
jan af 1800-talet inköptes till galleriet i
Dresden. Där hängde sedan detta mä-
sterverk, helt obekant, halft ringaktadt,
under benämning kopia efter Tizian af
— Sassoferrato, ända tills Morelli öpp-
nade världens ögon för dess bländande
skönhet.
Ledsamt nog finnes ej någon afbild-
ning af taflan i dess ursprungliga till-
stånd. Med tillhjälp af en sådan skulle
man möjligen kunnat sluta sig till, huru-
vida målaren verkligen tänkt sig en slum-
rande Venus med en Cupido och icke
t. ex. en Psyke med Amor vid sina föt-
ter. Ett sådant motiv skulle måhända
ännu bättre harmoniera med själfva kyn-
net i Giorgiones konst.
Detta var ej den enda tafla Giorgione
efterlämnade ofullbordad, då han vid en-
dast 27 eller 28 års ålder dukade under
för pestepidemien i Venedig. Den be-
kanta bilden i Wiens museum, som van-
ligen går under benämningen »de tre
filosoferna» eller »de tre österländske
vise», stod äfven i vissa mindre partier
halffärdig vid hans bråda död.
Enligt Anonymo di Morelli, som såg
ifrågavarande tafla år 1525 hos Taddeo
Contarini i Venedig, fullbordades den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
