Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konst - Sirén, Osvald: Giorgione. Några minnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GIORGIONE.
475
af Sebastiano Veneziano, kallad del Pi-
ombo. Såsom motstycke till denna bild
fanns i samma hus en numera försvun-
nen tafla af Giorgione, hvilken enligt
Anonymo framställde Aeneas och An-
chises i underjorden. Det förtjänar an-
tecknas, att hos samme ägare, Taddeo
Contarini, hängde samtidigt ännu ett be-
tydande arbete af Giorgione, nämligen
»Paris’ födelse», en numera försvunnen
duk, känd i T. von Kessels gravyr, hvil-
ken utfördes för den »Thêatre de Pein-
ture», som David Teniers år 1660 utgaf
öfver ärkehertig Leopold Wilhelms tafvel-
galleri i Brüssel. Ett fragment, fram-
ställande de två herdarna vid foten af
berget Ida, af en gammal kopia efter
denna duk finnes i Esterhazy-galleriet i
Buda-Pest.
Bilden i Wien har äfven förklarats så-
som en illustration till en antik författare.
Professor Wickhoff anser ämnet vara
hämtadt ur Virgilius’ Aeneid II, 6:e boken,
och framställa trojanarn Aeneas, som
af den gamle konungen Evander och
hans son Pallas föres till den klippa,
där sedan Capitolium skulle resa sig.
Denna tydning kan ju formellt utan
svårighet tillämpas, men det torde med
skäl kunna ifrågasättas, om den står i
öfverensstämmelse med och riktigt bely-
ser Giorgiones personlighet och konst-
närliga tankekrets.
Liksom i de flesta af Giorgiones kom-
positioner går äfven genom denna ett
fantasifylldt, romantiskt drag, en fläkt af
mystisk sagostämning. Landskapet är
här mer dystert än vanligt: till vänster
reser sig en klippa med framskjutande
krön, till höger några kraftiga trädstam-
mar med aflöfvade grenar; i midten öpp-
nar sig utsikt öfver en dalgång, bortom
hvilken marken höjer sig i kullar. Solen
har redan sjunkit bakom horisonten, da-
gern är tung och trött. I förgrunden
framför träden befinna sig tre personer;
längst till höger en gubbe med hvitt
skägg, hållande framför sig en tafla med
egendomliga, geometriska ritningar, bred-
vid honom till vänster står en medelål-
ders man i hvit turban och röd, slätt
nedfallande dräkt. Litet inåt bilden sit-
ter en hvitklädd yngling vid trädets rot
och mäter med en passare på ett vin-
kelmått.
Färgstämningen är öfverhufvud mörk
och dyster och för öfrigt svår att tillgodo-
göra sig, i följd af det ur musei syn-
punkt tvifvelaktiga konserveringssätt, som
man funnit på att införa också i Wien,
nämligen glas öfver bilderna. Det före-
faller som om Sebastiano del Piombo haft
del i utförandet af de båda yngre män-
nen. Karnationen af deras händer och
fötter t. ex. synes mig alltför rödbrun för
att vara af Giorgione.
Vid slutet af 1400-talet var Venedig
icke blott en af de allra förnämsta bränn-
punkterna för Europas handel på Öster-
landet, utan här korsades äfven Väster-
och Österlandens kultursträfvanden öfver
hufvud taget. Någon varaktig härd för
djupare bildning, vetenskaplig forskning
eller dylikt blef lagunstaden visserligen
aldrig — sådant tyckes man där icke rätt
haft tid eller intresse för. Omsättningen
var så liflig på alla områden, kontrasterna
så skarpa mellan de olika elementen,
som bröto sig mot hvarandra, och det
praktiska lifsbegäret så öfvervägande,
att man hade nog af att hålla sig å
nivå med hvad som skedde och utför-
des i världens olika delar. Det som var
nytt och modernt och kunde försköna
lifvet, kom genast till Venedig. Mattor
och bonader från Orienten och Flandern,
lyxföremål och miniatyrer från olika trak-
ter af världen, visor och riddarromaner
från Frankrike och England funno här
liflig omsättning. Allt sådant hade na-
turligtvis äfven sin betydelse för den
venetianska konsten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
