Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konst - Strengell, Gustaf: Finsk arkitektur i våra dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
626
GUSTAF STRENGELL.
Det fältrop, under hvilket naturalis-
men gick till anfall, var ropet på san-
ning. I bredd med sanningen förblek-
nade skönheten, och utmanande sjunger
Strindberg: »Det sanna är fult, så länge
sken är det sköna. Det fula är san-
ning!» Men sken var just den skön-
het, den föregående tidens konst i mångt
och mycket sökt, och icke minst gäller
detta arkitekturen. Sken var det att
attrappera en förgången konstepoks for-
mer; dessa tillhörde sin tid, men äro
främmande för vår. Sken var det att
låta en hyreskasern dölja sig bakom
fasader, lånade från ett italienskt renäs-
sanspalats, och sken att utstyra en själf-
gjord industriidkares salong med den
förnäma elegans, som en gång tillhört
Tanden régime. Men icke nog härmed.
Tack vare den omständigheten, att arki-
tekturen i främsta rummet var blifven
fasadarkitektur, hade det inre, planan-
ordningen, så godt den det kunde, fått
rätta sig efter det yttre, kärnan efter
skalet, i stället för att förhållandet bort
vara omvändt. Den italienska renäs-
sansen hämmade sålunda likt en tvångs-
tröja hvarje möjlighet till individuel rum-
gestaltning redan genom sina genomgå-
ende lika stora fönsterafstånd. Och ännu
en osanning hade förhållandena fram-
tvungit, det var i materialbehandlingen.
Åsidosättande lagen, att hvarje material
har sin egen teknik, behandlade man
exempelvis puts som sten och gaf ge-
nom öfvermålning simpelt trä utseende
af ett ädelt och förnämt. I stället be-
traktades t. ex. järnet såsom »okonst-
närligt» och doldes, där det användes
— endast därför, att de gamla med sina
ofullkomligare tekniska metoder icke kun-
nat handtera det. Blott i rena »Nutz-
öfverskriften Finsk arkitektur icke synts förf.
obefogad — i betraktande af den bestämda
centralisation inom hufvudstaden af alla krafter
och förmågor, som härintill ägt rum.
bauten», byggnader tjänande enbart prak-
tiska syften, såsom bangårdar och dylikt,
vågade man lämna det synligt. Men så-
dana byggnader ansågos ej heller till-
höra arkitekturen.
Det var på dessa tre punkter den
arkitektoniska naturalismen eller ratio-
nalismen, som man kanske lämpligare
kunde kalla den, koncentrerade sitt an-
grepp. Sanning ville man, därför inga
lånade former längre; hellre ingen ut-
smyckning alls än en, som var stulen.
Sanning ville man, därför skulle planerna
vara de bestämmande, och i rummens
fordringar finge fasaden foga sig. San-
ning ville man, därför skulle hvarje ma-
terial gälla för det det var och utan alla
hänsyn blottas. —
Betecknande nog kom omslaget från
England, de praktiska britternas rike,
komfortens land.
Den husliga bekvämligheten skattas
ingenstädes högre, och åstadkommandet
af en möjligast ändamålsenlig plandispo-
sition är därför det mål, till hvilket den
engelske arkitekten i våra dagar sträfvar.
Äfven om den konstnärliga dekadansen
på andra sidan kanalen aldrig varit lika
stor som på kontinenten, hade dock äfven
engelsmännen sin förfallsperiod — the
Elisabethan äge —, på hvilken de nu
med ringaktning skåda ned. Uppsvinget
kom genom Norman-Shaw och hans skola.
Byggande vidare på grundvalen af den
gamla nationela tegelrenässansen —
Queen Anne-style — åstadkommo dessa
arkitekter verkningar långt renare och
vunna med vida enklare medel än någon-
sin de, deras föregångare nått upp till
med sin yppiga konglomeratarkitektur.
Men utvecklingen gick ytterligare framåt
i riktning mot förenkling, och hos de
extremaste, en Baillie Scott och Voysey
t. ex. äro fasaderna blottade på all deko-
ration. —
Denna enkelhet, som blef en följd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
