Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konst - Strengell, Gustaf: Finsk arkitektur i våra dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINSK ARKITEKTUR I VARA DAGAR.
627
af afskakandet af de historiska stildräk-
terna, finner sin motvikt i användandet
af solida och delvis dyrbara material
samt, framförallt, i den utomordentliga om-
sorg, hvarmed dessa behandlas. Handt-
verkets höjande daterar sig från Ruskins
och hans efterföljares, bland dem Morris’,
epokgörande verksamhet. Hvad dessa
män främst åstundade, var befrielse från
den schablonmässiga massfabrikation, som
maskinerna medfört och som fördärfvade
smaken. I maskinerna sågo de själfva
roten till det onda; först när den en-
skilde arbetaren åter, liksom under me-
deltiden, påtryckte verket sin individu-
ela prägel, fick detta innehåll och själ,
och först då kunde konsten stiga.
Häri besticker sig den största olik-
heten mellan England och Belgien, det
land där de nya idéerna lidelsefullast
tillämpats. Öfverhufvud går ju engels-
mannen med sin sunda konservatism säl-
lan till ytterligheter. Men i sin förkärlek
för handtverket sträfvade Morris mot ett
mål, rakt motsatt det, mot hvilket ut-
vecklingen skrider. Detta inse belgierna,
och dragande konsekvenserna fullt ut
begagna de sig i vidsträcktaste mått af
det ofantligt verksamma bistånd, maski-
nerna lämna. Det främsta resultatet här-
af blir upptagandet i hittills oanad grad
af järnet som byggnadsmaterial, ty en-
dast med maskinkraftens tillhjälp kan
detta göras i större mån användbart.
Och alla dessa järndelar — plåtbärare
och valsade profiler — visas nakna i den
konstruktiva funktion de fylla. Det in-
tryck en Hortas eller Hankars byggna-
der göra är därför det af brutal upprik-
tighet, af redbarhet och osminkad san-
ning. Hårdt, strängt, logiskt är det
formspråk de tala, och den gamla sko-
lan ser i dem snarare ingeniörsarbeten
än skapelser af arkitektoniskt konstnär-
lig innebörd. Denna lutning åt det ve-
tenskapliga är utmärkande för natura-
lismen på alla olika konstområden. Icke
nog med att litteraturen satte »problem
under debatt», den följde vid upptagan-
det af ärftlighetsteorierna och lagen om
inverkan af miljön en fullt vetenskaplig
metod. På samma sätt blef måleriet i
och med impressionismens färgsönder-
delningsförsök tillämpad fysik. Intet
under då, att arkitekturen företer lik-
nande drag och tenderar att blifva en-
bart teknisk vetenskap. Ingeniören är
— säger van de Veide — framtidens
byggnadskonstnär.
Till Finland nådde de nya strömnin-
garna öfver Sverige. Här hade man i
all synnerhet tagit fasta på en punkt i
skolans program, den om materialbe-
handlingen. Som en reaktion mot den
idélösa och fullkomligt på afvägar komna
putsarkitekturen uppstod nu en stark
rörelse till förmån för återupptagande af
de naturliga byggnadsmaterialen. Men
härvid stannade man också till en början.
Ty användandet af de historiska stil-
arterna upphörde icke, men väl valde man
förebilderna och efterbildade dem med
oändligt mycket större smak än förr,
och man skapade sålunda en arkitektur,
»i hvilken äldre former på kunnigt sätt
användes, för framställandet af en konst-
närligt klar och ändamålet motsvarande
tanke». — Hos oss skulle man gå längre.
Redan tidigare hade Höijer öfvergått
från användandet af enbart puts till tegel
med omramningar, ornament och listverk
i vare sig puts eller cement. Denna
omständighet får icke förglömmas, när
räkningen med den äldre generationen
uppgöres. Emellertid är det sannolikt,
att den konstruktiva redbarheten mindre
legat konstnären om hjärtat än åstad-
kommandet af en målerisk färgverkan.
Fullt medvetet i modern anda upptages
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
