Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ur C. J. L. Almqvists lif. Utdrag af bref meddelade af Viktor Almquist. Med 16 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samlingar. För detta ändamål, och då
tillfälle för honom yppades att i
Tyskland afsätta åtskilligt af sina
produktioner, fördes han åter ut på resor. Från
Köpenhamn skrifver han den io
november 1845:
»Jag är nu på väg att resa och verkställa
denna sak, och sålunda begagna en del af den
återstående permissionstiden. Du och jag hafva
äfven förr samtalat om fördelen för mig att
arbeta på utrikes ort, så att jag derigenom så
till sägandes skulle bekomma litet frisk luft.
Ju mera — om jag skall säga det sjelf — ju
mera ryktbar jag i visst fall blifvit hemma, ju
svårare har det år ifrån år blifvit mig. Hierta
har grundade pretentioner att jag åt honom
skall skrifva artiklar, ju flera, ju bättre :
hundratals bekanta öfverströmma mig med böcker och
med anhållanden, att jag skall skrifva om dem.
Jag har af naturen det mest lätt-tända lynne.
Alltså blir den smula förmåga, jag har,
sönder-bitad i smått, som visserligen kan medföra sitt
gagn hvart på sitt ställe, men alldeles icke
slår till spans för mig i utkomstväg. Hade
regeringen velat göra afseende på mina meriter
och satt mig i oberoende lefnadsställning, så
skulle jag kunnat tjena litteraturen utan allt
afseende på egen fördel. Men som sakerna nu
stå, och så länge regeringen dröjer att tänka
på mig, måste jag ovilkorligen gå till botten,
utan ett afgörande steg till hjelp. Det har
derför fallit mig in — (och jag ber dig om ett
hjertligt, broderligt och uppriktigt råd häruti!)
— att någon liten tid expatriera mig, för att
derunder, fullkomligen fri och skild både från
litterära vänner och ovänner, arbeta så att det
en gång fÖ7’slår. — — Till de personer jag är
skyldig penningar, skrifver jag med begäran
om anstånd: och detsamma skulle jag
nödgats begära i alla fall om jag vore hemma, i
synnerhet efter den timade olyckan i somras*.
De äro också honnetta menniskor; och det är
väl begripligt nog, att en pe/rson, som jag, skall
vara i förlägenhet, som både varit beröfvad
tjenst och en lång tid hittills (genom mina ögon)
förmågan att arbeta. Huru många finnas icke
utan hustru och barn, och som dock hafva
större skulder — — och som bekommit dem
genom surreri — och dock är man god mot
dem? Men — ingen klagan! Det tjenar till
intet. Det skall icke vidare höras från mig.»
* Då han blef bestulen.
Nu återupptages frågan om
engagement i Aftonbladet. Lars Johan Hierta
har tillskrifvit Almqvist med erbjudande
om fast anställning mot en årslön af
2,000 Rdr Bco samt låtit genom fru
.... till hans familj framföra ett ord om
sin beredvillighet att arrangera Almqvists
affärer och sätta honom i tillfälle att i
Stockholm kunna tillbringa »ett visst icke
slafviskt, utan tvertom ganska lugnt och
oberoende lif», såsom sonen Ludvig
uttrycker sig i bref till fadern.
Den 23 december 1845 utvecklar
Almqvist i bref från Köpenhamn skälen för
och emot anställningens mottagande samt
huru Hierta i saken tillvägagått.
»Allt detta är honom oändligen likt; jag
finner saken således icke otrolig. Att han gerna
ville hafva mig till collaborateur för det nya
året, är säkert. Men så god vän han är,
upphör han derför aldrig att vara köpman tillika.
I brefvet af den 21 Nov. falkade han på varan.
I brefvet af den 12 Dec. gjorde han sitt
prut-ningsförsök. Han synes nu hafva skickat fru ...
för att låta förstå, att han ej vidare bryr
sigom att pruta.»
Det heter vidare : \
»Finnes det ingen i fäderneslandet, som,,
oaktadt allt hvad jag slitit och lidit och oaktadt
alla försäkringar från så många håll, vill taga
mig under armarna så mycket som behöfs
—-så är det mera skäl att jag arbetar i utlandet,,
och hemsänder, när jag kan få en styfver. Ty
hvem har gagn af det, att jag hemma sitter i
gäldstugan.»
Den 12 januari 1846 skrifver han till
brodern:
»Men det du säger om skadan för mig att
skrifva i A. B. har du visst rätt uti; icke i den
meningen, att jag derstädes någonsin tillåtit
mig skrifva emot min öfvertygelse; men i den
meningen, att hela denna litteratur är
jämförelsevis lägre till sin natur. Att jag kom in
deruti, var dels omständigheternas gång och
min lifliga önskan att göra gällande hvad jag
ansåg för rätt; dels nödtvång. Du råder mig
att icke vidare gå in deruti. Huru gerna; om
det göres mig möjligt. — Härmed är
förknip-padt ditt råd att förblifva utomlands så länge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
