Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ur C. J. L. Almqvists lif. Utdrag af bref meddelade af Viktor Almquist. Med 16 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denne tyrann. — Således var det redan vackert
nog, att det der tyska bergsbrukssällskapet
kunde så pass som rätt och jämnt hålla sig vid
existens; men någon profit var derunder
omöjlig. Så blef också jag utan, och sattes ur stånd
att sända något hem. Detta grämde mig så,
att jag förlorade all lefnadslust, i tanken på Er
och er öfverlåtna ställning. Att jag sjelf
personligen hade svårt — ja, mången gång så
svårt, att jag blygs att tala derom — det
frågade jag minst efter.»
Äfven under de svåra betryckets
dagar, han här omnämner, förstod han dock
att bereda sitt lif en viss trefnad. Han
skildrar i bref från Belleville, hurusom
han gjort bekantskap med en polsk eller
tysk adelsman, som för en politisk
förbrytelse varit dömd till döden och flytt
till Amerika, där han etablerat ett
lånbibliotek. I dennes familj är han en
ständigt välkommen gäst. »De hålla så
mycket af mig, att de gärna skulle se
mig hvarenda kväll, om jag ville gå dit
så ofta.» Här förtjusar han värden
genom att på pianot anslå marseillaisen.
Han spelar kort i sällskap med husets
läkare, en liten kvick tysk doktor. —
En annan gång gör han en utflykt till
Florida för att se detta fordom spanska,
ryktbara land. Härunder kommer han
till en liten stad Mobile.
»Under det jag promenerade i den öfre
delen af Mobile», säger han, »der gatorna slingrade
sig mellan idel hvitmålade med små pelare
försedda trädhus, af den nättaste byggnadsform
och omgifna med trädgårdar, der höga accacier,
sycomorer, evergreens och oleandrer växte, kom
iag åt ett håll, som mer än andra behagade
mig, och jag gick in i ett hus. Det gör jag
nästan öfver allt, när jag ser ett hus, som jag
tycker om. Till samtalsämne behöfs då ej
annat än att fråga på rum, och under tiden får
man se husets inre, familjen, inrättningar och
allt hvad man önskar. Slutligen finner man
rummen för dyra eller af någon annan orsak
icke passande, tager ett artigt afsked och går.
Nåväl jag kom in i det hus jag nyss nämnde.
Der bodde två enkefruar, som talade en dålig
engelska och ingen tyska eller franska alls.
Efter ett kort samtal befanns att de voro helt
Ord och Bild, 13 :e årg.
nyligen komna till Amerika — och utgjorde
ingenting mindre än ett par — svenskor. I
sällskapet befann sig också en ung man från
Jönköping. — Inom en qvart voro vi så godt
som syskon, hvilka skådat hvarann från
barndomen.»
Vägen för nu till det heta och sumpiga
New Orleans och härifrån utför
Missi-sippi ut på den mexikanska golfen och
däröfver västerut till Texas. Han landar
vid den lilla hamnen Indianola, vandrar
ett par dagsresor inåt landet till staden
Victoria och hvilar under natten på
prärien. »Oräkneliga betande åsnor skria,
prärievargar skälla, långa skallerormar
slamra omkring i gräset,’men framför allt
sjunga millioner mosquitos och
ängssyr-sor.» I sammanhang med skildringen
häraf skrifver han i bref till de
hemmavarande:
»Det vore högst dumt och förmätet af mig
att skryta af helsa; jag kan endera dagen ligga
på sjuk- eller dödsbädden, såväl som en annan.
Emellertid får jag högeligen tacka Gud, att jag
hittills ej haft den ringaste känning ej en gång
af hosta eller snufva, ehuru jag flera gånger
kamperat på ängar och i skogar och flera
dar varit i väta, då efter regn alla vägar äro
upplösta. — Det har stundom hän dt på resor,
att jag nära hela veckor haft intet annat än
litet torrt bröd att förtära; sedermera,
framkommen, har jag haft rätt ansenliga måltider, men
af denna omvexling ej känt den ringaste
olägenhet. Allt sammanräknadt och då jag här
och der både träffat angenämt folk och
stundom på somliga platser äfven lecture till själens
uppfriskning, skulle jag kunna finna mig väl
nog, om jag blott kunde hoppas, att Er
ställning icke vore så svår. Denna tanke plågar
mig och trycker ner mig till melankoli. Min
egen ställning har också på detta år varit
ekonomiskt svår, men detta grämer mig egentligen
blott derföre, att jag varit urståndsatt att skicka
Er något. Jag har likväl nu en förhoppning,
att det skall blifva bättre mot hösten, och då
skall ni äfven i detta afseende höra af mig.»
Han bor nu i New Braunfels, långt
inne i Texas. Hans oro har väckts af
en process, som von Scheven i
hemlandet anställt rörande Almqvists ofvan om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
