Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Interiörer från Gustaf IV Adolfs tid. Ur samtida anteckningar af Malla Montgoméry. Med 6 bilder - Kungens förmälning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOFDRÄKTEN. MEZZOTINTGRAVYR AF J. F. MARTIN.
gifvenhet. Han klädde sig noggrant
och tvunget, hans halsduk såg ut att
vara för hårdt tilldragen omkring den
långa halsen, som den alldeles i
mångdubblade veck betäckte ifrån hakspetsen ända
till nyckelbenet. Hela hans yttre utvisade
något torrt och metodiskt, ehuru ung
och vacker han då verkligen var. »Hur
står det till?» var det enda ord de unga
fruntimren någonsin hörde af hans mun.
Klockan i på middagen kom
prinsessan, vacker som en vårdag men illa
klädd. Sedan hon något hvilat, kom
hon ut i stora galleriet och emottog
presentation af alla de där församlade,
en faslig mängd! — Prinsessan var lång
och väl växt men hade en framlutande
ställning då ännu som en nyss uppväxt
flicka; senare blef hon fetare och fick
vackrare hållning. Hon hade ett skönt
ansikte: vackra, stora, blå ögon med
mörka, långa ögonhår och en
skälm-aktig sidoblick, rak, vacker näsa, en
skön mun, hvars småleende också var
ganska skalkaktigt, och brunt hår utan
puder, med långa friserade lockar under
öronen; detta var ett nytt mode, som
klädde mycket väl. Ett vackrare hof
än detta nu nya — unga kan man icke se!
Den unga bruden och brudgummen,
om-gifna af sju vackra flickor.
Hofmästa-rinnan grefvinnan Piper född Ekeblad
var dock en äldre fru, som såg skarp
ut och sökte genom smink upphjälpa
sitt gamla ansikte. Kammarfröken
Frie-sendorff var icke vacker, men alla de
andra sex: Fröken Koskull, sedermera
grefvinna Brahe, hade den mest
bländande hy och mycket regelbundna drag.
Minnette Piper, sedan friherrinna
Stjern-crona, var något fet men hade ett godt
och ädelt utseende. Fredrika Ehrenbill,
sedan amiralska Nauckhoff, var liten,
väl växt, vacker och liflig. Gustava
Ekeblad lång och riktigt skön, det
felades dock uttryck och lif i denna sköna
bild. Hon blef, efter långa hoffrökensår,
friherrinna Fock. Sofie Kaulbartz, täck
och söt, röd och hvit, med sin lilla nätta
gestalt hade en något framstående haka,
som gaf henne utseende af en liten vacker
gumma. Emilie De Ge er, den mest
förtjusande af dem allesammans, fastän
kanske ej regelmässigt skön; hon var
lång, stark, blixtrande af lif, glädje och
kvickhet.
Denna dag blef rolig för Malla.*
Mamsell Carlbohm** hade kommit kl. 8 om
morgonen. Gustava*** och Malla voro bra
klädda i hvita galadräkten. Malla hade
en törnroskrans på sitt tjocka, opudrade
hår. Allt var nytt, mångfaldigt och ro-
* Författarinnan af anteckningarna talar
alltid om sig själf i tredje person.
** Se »En hårfrisörska på modet> (sid. 32).
*** Gustava Wrangel, född Arnell,
författarinnans halfsyster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
