Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Johan Ludvig Runeberg. Några ord till hundraårsdagen. Af Karl Warburg. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den storslaget sköna Molnets broder,
den tidigast tillkomna af
Fänrikssäg-nerna (1835), binder liksom i hop
»Graf-ven i Perrho» med de blifvande
fosterlandsdikterna, i stilen besläktad med den
förra, i andan med de senare. I Hanna
(1836) — en sommardikt från en finsk
prästgård — skildrar Runeberg på det
älskligaste, huru en ung flicka »upptäcker
sitt hjärta»; sedan Creutz åtta årtionden
tidigare i rococostil diktat om hur
Diana-prästinnan hänfallit under Astrilds plåga,
hade ej Sverige mottagit en så fager
kärleksidyll. I Julkvällen (1841) finna
vi liksom en öfvergång från de landtliga
eperna till krigsdikterna; det finska
herrgårdsfolkets sorger och ängslan, då en
af familjens medlemmar kämpar i det
ryskturkiska kriget, solskenet från fröken
Augustas friska lynne och varma hjärta;
slutligen den gamle Pistols storslagna
svar till majoren, då denne bjuder honom
att reda sitt hem hos honom, efter det
sonen stupat i kriget, allt detta är äkta
verklighet och äkta poesi.
Särskildt i Pistols ord förnimmer man
samma hjärtelag som adlar
Fänrikssäg-nerna. Och huru stark framträder icke
redan här den fosterlandskänsla, den
kärlek till det gamla Finland, som präglar
Runebergs senare skaldskap:
»Finland stod för hans själ, det kulna, hans
torftiga, gömda,
heliga fädernesland.»
Inför »Julkvällen» bleknar den andra
episka dikten från samma tid, Nadeschda
(1841), som står något ensam i
Runebergs diktgård. Mer än någon annan
af hans större stycken är den påverkad
utifrån, är den främmande för skaldens
egen individualitet. Ämnet hade han ju
ock tagit från en rysk sägen, som en
väninna meddelat honom.
Behandlingssättet var nog inspireradt från Byrons
versifierade berättelser och deras
efterföljare, liksom i ej ringa mån från Alm-
quist, som här i flere afseenden torde
tjänat som mönster. Knappast behöfver
man dock med Estlander (och före
honom Törnegren) anse motivet med tvänne
bröder, den ene ljus, den andre mörk,
som täfla om samma flicka, lånadt från
Amorina, ty detta motiv förekommer ju
ständigt i Sturm- und Dranglitteraturen
(hos Schiller, Klinger, Leisewitz o. a.)
och måste väl för öfrigt hafva ingått i
den ryska sägen, som skänkte Runeberg
ämnet.
I Den gamle trädgårdsmästarens bref
(1837) och i vissa af Legenderna (1843)
häfdade Runeberg sin ljusa religiösa
världsåskådning i motsats till Lars Stenbäcks,
den utmärkte skaldens asketism och
pie-tism.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
