Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Svenskarna vid sydpolen. Några data ur sydpolsforskningens historia. Af Carl Forsstrand. Med 18 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTARCTICS SJUNKANDE.
att fartyget hjälplöst inneslöts midt
i bukten, hvarifrån intet vatten
kunde upptäckas åt något håll. Dag
följde på dag, utan att någon
förbättring inträdde. Situationen blef
mycket kritisk. Den 9 januari
uppstod en häftig storm åtföljd af ett
starkt snöfall. Isen pressade så in
på Antarctic, att fören lyftes 4 fot
i vädret. Alle man ombord
för-stodo, att en katastrof vore
förestående. Vattnet strömmade in i
lasten genom ett stort hål i fartygets
sida. Räddningsförsök
organiserades, utan att någon panik uppstod.
Pumparna höllos i gång med
tillhjälp af maskinerna, och ehuru
isen packats utomordentligt hårdt,
hölls fartyget flytande. Ingen
förlorade trots den kritiska situationen
modet, förr än ett försök, som gjordes
den 16 januari, att reparera fartyget misslyckades.
Mot slutet af januari började man åter röra på sig,
men svårigheterna voro ännu icke öfver. Den
9 februari var en af de värsta dagarna.
Antarctic hade babords slagsida, och order gafs
att sätta ut båtarna försedda med proviant. En
häftig storm uppstod, och då denna bedarrade,
förminskades isens tryck. De följande dagarna
användes till att bortskaffa isen från fartyget,
som så småningom reste sig, men vattnet
fortfor att strömma in, ehuru pumparna arbetade
oupphörligt. Det lyckades emellertid att
frigöra fartyget från isen den 12 februari och
man gjorde försök att med seglens hjälp uppnå
Paulet-ön. Resan hade dock knappt tagit sin
början, innan en stark storm dref fartyget
tillbaka in bland isbergen. Expeditionen var nära
att förtvifla, då en ny instängning bland
isbergen syntes oundviklig. Man väntade att gå
till botten hvarje ögonblick, då pumparna voro
ur stånd att uppfordra vattnet, som strömmade
in genom den stora läckan. Vattnet i rummet
fortfor att stiga. Hvarje försök att rädda
fartyget syntes fåfängt. Alle man kommenderades
på däck, då fartyget var nära att sjunka. Alla
uppförde sig mycket tappert. Antarctic
förtöjdes vid ett ofantligt isblock, hvarpå man förde
ned tunnor med proviant och kläder. På
aftonen kl. 8 gingo expeditionens deltagare i
båtarna, men innan de lämnade fartyget, hissades
svenska flaggan på masttoppen. Man kapade
förtöjningarna, hvarvid fartyget af strömmen
drefs bort från isblocket, från hvilket
expeditionens medlemmar såg det så småningom
Ord och Bild, rj:e årg.
sjunka med stäfven före. Flaggan var det sista
som kl. 12,45 P& natten försvann i vågorna.
Af dessa meddelanden kan man sluta
sig till, både att expeditionen haft att
glädja sig åt ett framgångsrikt arbete,
särskildt i naturvetenskapligt hänseende,
medan de geografiiska resultaten synas
obetydligare, och att densamma fått
pröfva pä svårigheter och motgångar,
som lätt kunnat medföra dess
undergång. Men om såväl det ena som det
andra är det ännu för tidigt att bilda sig
någon exakt föreställning eller fälla något
omdöme. Ett är dock uppenbart,
nämligen att expeditionen på ett
synnerligen käckt och duktigt samt för den
svenska polarforskningen mycket
hedrande sätt skött sitt svåra värf.
Säkerligen skall detta än klarare framgå,
sedan expeditionens deltagare nu
återkommit till fosterlandet och detaljerade
skildringar om deras färder och forskningar,
strapatser och äfventyr blifva
tillgängliga.
Den franska undsättningsexpeditionen,
som utrustats af d:r Charcot, afstod från
sitt värf såsom nu mer obehöfligt, men
har begifvit sig af till trakterna väster
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
