Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Carl Gustaf Estlander. Af Georg Göthe. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i det hänseendet, att han diktat på svenskt
språk, utan ock i det, att han, särskildt
som »Fänrik Ståls» skald, sjungit sig in i
det svenska folkets hjärta.
Estlander har, såsom helt naturligt är,
sysselsatt sig mycket med Finlands störste
skald. Utom mindre uppsatser har han åt
Runberg ägnat en äldre afhandling om
»Runebergs estetiska åsikter» (1888) samt nu på
gamla dagar tillsammans med Hj.
Appel-■qvist redigerat den stora »normalupplagan»
af Runebergs samlade arbeten och afslutat
denna med ett digert band om »Runebergs
skaldskap», som ger en utförlig historisk
kritisk framställning af ämnet.
Det är så naturligt, att detta ämne
skulle leka Estlander i hågen. Ej blott
-att landets störste diktare, nationalskalden
såsom ingen annan, skulle ligga landets
bäste litteraturhistoriker, den varma
patrioten, närmast om hjärtat, men. det fanns
ock, trots alla olikheter mellan de bägge
männen, så mycket befryndadt i sinnelaget
och lifsuppfattningen.
Den själfulla »naturalismen», för att
begagna ett af Estlanders uttryck om
Runeberg. Det realistiska lynnesdraget på djup
idealistisk grund, tankeredan, den
själfstän-’diga tankegången, den manliga oviljan mot
floskler och tomma fraser, den klara,
knappa men klassiskt utmejslade formen, den
ljusa, frimodiga synen på lifvet, humaniteten,
den frisinnade etiska religiositeten, allt måste
finna den fullaste genklang i ett sinne som
Estlanders. Också behandlar denne sitt
ämne med en nästan sonlig pietet. Och
om också författarens penna i detta hans
•senaste arbete icke rör sig — helt
naturligt för öfrigt — med samma käcka
lif-fullhet som t. ex. i ungdomsverket »De
bildande konsternas historia» eller är så
rik på originella och slående tankar som i
detta, så äger dock den nya boken i sin
jämna och lugna, på samma gång
pietetsfulla och kritiskt noggranna framställning
alljämt detta förtroendeingifvande tycke,
som öfver hufvud taget utmärker det
Est-landerska författarskapet. Men Estlander
är lika litet här som annars en diktare;
han tillhör, om man så vill, en äldre skola,
som nöjer sig med den historiskt kritiska
framställningen utan att söka genom en
konkret, plastisk eller målerisk skildring
-af sitt föremål på samma gång göra
kriti-cken till ett slags konst.
Estlander är för ingen del en ensidig
kammarlärd. Tvärtom, med lif och själ
lefver han med i sin tid och deltager i
sitt lands praktiska intressen. Och ett
litet samhälle som Finland har minsann
icke råd att lämna i fred en så mångsidig
och intensiv förmåga som Estlanders. Hans
författarskap bär starka spår af hans
praktiska intresse. Tidigt kom han in på
publicistbanan. Under sommaren 1856
redigerade han »Helsingfors Tidningar» och
var 1862—63 medlem i redaktionen af
»Helsingfors Dagblad», som han äfven varit
med om att grunda.
Hans förnämsta publicistiska bedrift är
dock den redan nämnda »Finsk tidskrift»,
som han grundade 1876 och som han
redigerade till och med 1886, men till hvars
medarbetare han för öfrigt hör ännu i dag.
Några nakna sifferuppgifter,* hämtade ur
tidskriftens tryckta »generalregister», som
dock endast omfattar årgångarna 1876—
1890, ge en påtaglig föreställning om
mångsidigheten och omfånget af Estlanders
medarbetarskap. Han var en redaktör som
icke blott redigerade utan som också skref
och skref flitigt, ja flitigast af alla. De
flesta häftena af den hvarje månad
utkommande tidskriften innehålla en längre eller
kortare uppsats med hans namn.
Den innehållsrikaste rubriken är
litteraturhistoria och vitter kritik, hvartill äfven
räknas teateranmälningar. Nåväl, under
denna rubrik nämnes Estlander i rundt tal
180 gånger för längre eller kortare
uppsatser. De flesta äro ju anmälningar af
nyutkommen litteratur: inhemsk, utländsk
men framför allt skandinavisk och
proportionsvis talrikast svensk. Bland nyare
svenske vittre författare, hvilkas arbeten
han anmäler, har jag antecknat G.
Wen-nerberg, N. F. Sander, C. D. af Wirsén
(utförligt), H. Nyblom, C. Snoilsky
(utförligt), A. Strindberg (7 arbeten), V. von
Heidenstam, A. Ch. Leffler, G.
Nordensvan, E. Lundqvist, K. A. Melin, G. af
Geijerstam.
Såsom ytterligare prof på redaktörens
och tidskriftens intresse för svensk
vitterhet kan nämnas, att antalet anmälningar af
* Fullt exakta göra de icke anspråk på att
vara, redan därföre att på grund af det tryckta
registrets uppställning somliga artiklar däri upptagas
under olika rubriker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
