Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Häfdatecknaren Erik Gustaf Geijer. Af L. M. Bååth. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kraften i tidehvarfvet. När Karl omsider vitlig idealist af innerligaste känsla. Det
faktiskt bemäktigat sig tronen, bär hans är allt det stora, lysande, det mäktiga
historia i det sjunde kapitlet blott hans som han ägnar sin kärlek och entusiasm;
konunganamn: Karl IX. Nu är det som och därför ej kriget, men väl krigets
krisen nalkas, afgörandets stora ögon- bragder. Det är i denna hänförelse hans
blick är inne. Endast en skald kan börja sköna språk fostras och smyger sig kring
denna historias första ord så som Gei- hans djupa tankar. Många sköna drag
jer gör det, utan att göra sig löjlig. Geijer i Geijers historia skola länge söka sin like.
omtalar en dröm, hertig Karl hade före
Söderköpings riksdag 1595, om ett gästa- *
bud, där i ett af de för hertigen ställda
faten syntes Sveriges vapen och i ett annat Fortsättningen af svenska folkets
hisen hufvudskalle med många människo- toria afbröts af den stora händelse i
ben omkring. »Åtskilliga andra förebud
berättas på denna tid, såsom att i
Stockholm regnade blod innan Karl öfvergick
till Finland, att bönderna kring Linköping
sågo krigshärar slåss i luften före
Stånge-bro slag och ölänningarne stridande
flottor spöka i Kalmar sund.» Dessa
visioner afspegla den af oro mättade luften,
och starka fläktar af denna oro slå oss
till mötes i Geijers skildring af landets
skakningar, hvarvid hans penna skärpes
och hans tanke får en högre flykt i en
ständig dramatisk stegring.
Så är det äfven i Gustaf Adolfs
historia. När konungen vänder sig från
Niirnberg norrut, växer Geijers
framställning i bredd och utförlighet. Han säger:
»Gustaf Adolfs sista dagar äro oss för
viktiga, att vi ej om dem skulle vara
utförligare.» Hvarför, säger han icke. Men
liksom vid Karl IX lefver Geijer in i
känslan af en stor händelse, den på
Liitzens slagfält. Huru poetiskt,
kärleksfullt och åskådligt tecknar icke Geijer
Gustaf Adolfs sista dagar! Inga ord
kunna återgifva den stämning, som talar
ur dessa blad.
Denna Geijers omedelbara hänförelse
för ämnet är det som gifver oss den
egentliga förklaringen till hans förmåga att
skildra olika tiders människor och stäm-
ningar. Trots sin dyrkan af objektiv rea- professor geijer (1842). teckning ak
lism är Geijer i själ och hjärta en oför- brynolf wennerberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
