Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Dikter. Af Arne Garborg. Auktoriserad öfversättning af Oscar Mannström - Ur »I Helheim». Nedfärden till dödsriket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lyfter hon tecknet
med bjudande kraf,
då ser du klart
genom natt och graf.
Och gör hon sitt starka
runesving,
då ser du i syner
dolda ting.
Och om hon mäktiga
tecknet gör,
allt dolt och förtäckt
du klarligen hör.
Men kväder Vala
med ord,
då svarar det
djupt under jord.»
Vala stannar
vid kyrkogrinden.
Så sorgesam hviner
den kyliga vinden.
Vala stannar
vid kyrkportens sten.
Hemskt och hånfullt
är månens sken.
Vala svingar
sin heliga staf:
nu tystnade vinden
och stillnade af.
Vala svänger
igen med stafven:
månen är släckt,
det är svart som i grafven
Gislög vet ej
hur till det går:
inne i kyrkan
i koret hon står.
De stå vid det gamla,
heliga bord,
där rörd hon afgaf
sitt löftesord.
Hon känner så väl
dessa vaxljus små;
dimmigt de brinna
med lågor blå.
Innanför ringen,
där korset är fäst,
står en underlig
gammal präst.
Han är som en skugga,
tom och len,
och klädd i mässdräkt
af månens sken.
Fram han går
utan led och lägg.
Isgrått skimrar
hans breda skägg.
Handen gör tecken
i vrå och ring.
Munnen mumlar
om dolda ting.
Rundt om stå dödmän,
hvita, kalla,
och lyssna till orden,
som sakta falla.
Tomögda spökena
lyssna stilla,
girigt ocrh spändt
att ett ord ej förspilla.
PRÄSTEN.
Ur plågodröm och dödssömn djup
ur dvala kvaf i iskallt stup,
som alltid sol skall sakna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
