Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Talis Qvalis’ ungdomstid i Lund. Några tidsbilder från 1830—40-talen. Af A. O. Lindfors. Med 28 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ande, en ifrig student, som skaffade sig
djupgående och vidsträckta insikter i
åtskilliga humaniora, särskildt lefvande
språk, historia och litteratur, men som
mindre väl lämpade sig för
tentamens-läsning.
Gränsåren mellan 1830- och 40-talen
bilda början till en ny och glänsande
epok i Lunds universitets historia efter
den period af relativ afmattning, som
följt på den rika blomstringen i seklets
första två decennier. Det hade nu blifvit
naturforskningens tur att rycka fram i
främsta ledet. Sven Nilsson gick i téten,
och nära efter honom följde en flock
unga män, som snart skulle göra sina
namn bemärkta: Sven Lovén, Jakob
Agardh, Carl Sundevall, Wilhelm
Lilje-borg, den lärde studenten Nils Petter
Angelin, m. fl. Men äfven andra
vetenskapsområden förvärfvade sig unga
dugande krafter vid sidan öm
universitetets äldre: teologerna Thomander,
Reuterdahl, Melin och Bring, juristerna
ScJilyter och Schrevelius, läkarna Nils
Henrik Lovén, Fredrik Berg och Arvid
Sture Bruzelius, humanisterna Paul
Ge?i-berg, Carl August Hagberg, Bror Emil
Hildebrand och Ernst Rietz må
exempelvis nämnas.
Af de gamle välkände lefde då ännu
kvar, om också delvis tjänstlediga,
teologen Ahlman, juristen Holmberg son,
läkarna Florman och Eberhard Zacharias
Munk af Ro sens cliöld, lexikografen Anders
Lindfors, medeltidsarkeologen Brunius
m. fl., men Carl Adolf Agardh hade
flyttat som biskop till Karlstad, Elias
Fries som professor till Uppsala och
Bengt Fries — vid denna tid för öfrigt
dödligt sjuk — som intendent till
Stockholms Riksmuseum.
Prokansler för universitetet var ännu
alltjämt den åldrige biskop Wilhelm
Faxe. Det gamla biskopshemmet var
ej längre hvad det varit under sina
LIEDBECKSKA HUSET VID LILLA TORG. DETALJ
AF ETT KOPPARSTICK AF ELIAS MARTIN.
klangdagar åren 1814—24, då det
Teg-nérska snillet lyste och värmde dess
hvardagslif. Äfven den så länge unga
och glada biskopinnans hjässa och lynne
hade grånat, ungdomen, som upplifvat
boet, var utflugen — längre bort än
eljes är vanligt —? kritiken och
oppositionen mot stiftschefen voro stadda i
tillväxt. Det var nog så, som runristaren
vid grafven 1854, Anders Andersson,
sjöng till Wilhelm Faxe:
>Du stod som i en festsals glada sken
och dröjde kvar ännu sen festen farit,
du sett dess kronor slockna en och en,
du hört dess sånger tystna längesen,
och det blef tomt där förr så festligt varit.»
Själfva det fallfärdiga biskopshuset
— ett gammalt kapitelhus från
medeltiden — hade måst öfvergifvas och en
provisorisk bostad under byggnadstiden
anlitas i det ännu kvarstående s. k.
Liedbeckska (sedan Isbergska) huset vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
