Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Inbördes hjälp och progressiv utveckling. Af Furst Peter Krapotkin. Öfversättning från författarens manuskript. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
därför så få osällskapliga och så många
sällskapliga arter hafva bestått i striden
mot ogynnsamma naturförhållanden. Och
det är därför den oskyddade
människan alltsedan istiden intagit en så
härskande ställning. Det kan naturligtvis
gifvas exempel på omständigheter,
under hvilka en stark ryggsköld, sådan
som sköldpaddans, synes kunna ersätta
det skydd, som kunde hafva varit en
följd af sällskapliga lefnadsvanor. Men
denna sällskaplighet erbjuder så stora
fördelar, att till och med de välskyddade
sköldpaddorna på obebodda öar lefva
samhälleligt lif. Sällskaplighet är en
förmån, äfven då artens individer äro
argsinta eller t. o. m. stridslystna.
Visserligen kunna vi ofta iakttaga huru
någon af de djärfvare medlemmarna i
en sparfflock flyger sin väg med ett
lyckligt förvärfvadt byte, men äfven
sparf-varna underrätta — pä grund af sin
sällskapliga karaktär — alltid hvarandra,
om någon föda blifvit utkastad åt dem
i trädgården eller på fältet, och de varna
h varand ra (om omedvetet eller ej, är här
likgiltigt) för hvarje annalkande fara.
Ja, äfven de stridslystna och glupska
råttorna finna fördel i att föra ett
sällskapligt lif: vi känna icke till någon
råttart, som förekommer i isolerade
familjer. Dessutom erbjuder
sällskapligheten alltid möjligheter för en artens
allmänna tillväxt, och denna tillväxt blir
i längden till en afgjord fördel i kampen
för tillvaron. Anpassningsförmåga är det
första villkoret för en arts bestånd, och
anpassningsförmågan är framför allt en
samhällelig egenskap.
Vi beröra här ett af de
intressantaste och vanligaste misstag, som göras
angående det naturliga urvalet, ett
misstag, som Darwin själf varnat för. Då
djurvärlden under de geologiska
perioderna långsamt utvecklat sig från den
lägsta moneren till den högsta arten,
ligger det nära till hands att antaga, att
det naturliga urvalet under kampen för
tillvaron varit orsak till utvecklingen mot
högre former. Men det naturliga
urvalet besitter ingen sådan mystisk kraft.
Vi hafva nyss visat, att de arter, som
blifvit beståndande, äro icke de starkaste
eller de snabbaste eller de mest
harmoniskt byggda utan de, som äro bäst
ägnade att fylla en relativt oupptagen plats
i naturen, oberoende af huru högt de
stå enligt våra mått på fullkomligheter
och dygder. På Sibiriens kalla arktiska
stepper skulle de ömtåliga västeuropeiska
hästraserna dö ut i första generationen.
Blott de raggiga, motståndskraftiga,
anspråkslösare men också svagare
jakut-hä-starna kunna där fortlefva i vildt tillstånd.
Alltså kan i regel kampen för
tillvaron (och följaktligen äfven det
naturliga urvalet) resultera i en utveckling
mot lägre lika väl som mot högre
former. Men det finnes en form af kampen
för tillvaron som — för att nu abstrahera
från hvad man kunde kalla inre orsaker
till framsteg — alltid gör utvecklingen
progressiv; det är den kamp som
utkämpas under ömsesidig hjälp. En sådan
kamp har mer än något annat bidragit
till människans öfverlägsenhet öfver alla
andra arter, och hvarje art, som vi sätta
högre än en annan, har en sådan kamp
att tacka för sin öfverlägsenhet. Vi
beundra papegojans lifslängd och intelligens,
de förrådsamlande myrornas underbara
arbete, biens anpassningsförmåga och den
elementära moral, som tager sig uttryck
i tranornas sympatetiska väsen och i
myrornas själfuppoffring, och allt detta
har sin yttersta grund i den kollektiva
intelligensens genom otaliga led
ned-ärfda erfarenhetsrön och följaktligen äfven
i utöfvandet af inbördes hjälpsamhet.
Det är inbördes hjälp som gjort en eljest
kanske indifferent eller regressiv
utveckling progressiv (d. v. s. gående från lägre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
