Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - James Mac Neill Whistler. Död den 17 juli 1903. Af Georg Pauli. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var fadern öfveringenjör vid
Petersburg-Moskva-järn vägen under en längre tid
och ägde en viss förmögenhet. James
Mac Neill, som tillbragte sin ungdom i
Ryssland, genomgick Förenta staternas
krigsskola vid West Point men öfvergaf
snart den militära banan och fick
anställning en kortare tid som kartgravör, 1855
och 1856. Följande år kommer han till
Paris och blir elev af Gleyre, i hvars
atelier han stannar några år, hvarefter
han slår sig ner i London, som för
framtiden blir hans pied-ä-terre.
Att Whistler varit elev af Gleyre må
i sanning förundra, ty sällan har mästares
och lärjunges konstnärliga intentioner så
divergerat som dessa bådas. Gleyre
må,-lade antikiserande dukar med oftast
symboliskt innehåll (Tllusions perdues’, förr
i Luxembourg-galleriet), med vårdade
konturer och samvetsgrann modellering
men utan minsta fläkt af koloristisk
uppfattning. Utan någon konstnärlig
betydelse utöfver medelmåttan, lär han dock
hafva haft goda egenskaper som lärare.
Icke förty känner man stor förvåning,
liknande den man erfar då man i vårt
nationalmuseum stannat framför
Rem-brandts Anastasius i klostercellen —
denna duk som är skapad af färgad
luft — och så vänder blicken till en
bondgrann tafla med antikt ämne öfver
ingångsdörren, hvilken tafla har
Rem-brandts lärare till upphofsman. De
starkaste personligheterna äro ej alltid de
bästa lärarne; kunna lätt förkväfva
elevernas egenart, om denna ej är stark nog.
Någon fruktan för att Whistler skulle
tappa bort sin, det hade man under alla
händelser ej behöft hysa. Sällan har väl
en konstnär börjat, fortsatt och slutat sin
bana med så utpräglad målmedveten vilja
som han. Whistlers egentliga lärare heta
Velasquez och japanerna, af den förre
har han lärt sin penselföring och dessa
svala silfvertoner, som äro hans älsklings-
M. THEODORE DURET. OLJEMÅLNING.
toner, af japanerna har han lärt
inplaceringen, den snillrika, öfverraskande
rums-fördelningen i ett flertal af sina verk,
hvar-jämte väl äfven impressionisterna gjort
intryck genom sitt sammanträngda
förfaringssätt och sin smak för det
ögonblickligt tillfälliga (se en hel del af hans
akvareller). Hans första uppträdande väckte
uppseende, han behöfde ej långsamt
arbeta sig fram ur obemärktheten. Men
uppseendet var icke det allmänna
gillandets. Hans konst var alltför förnäm, hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
