Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - I fjällen. Af Karl-Erik Forsslund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I FJÄLLEN.
Af KARL-ERIK FORSSLUND.
De sista träden
sjönko bakom oss
den sista krypande
risiga granen,
den sista gulnade
knotiga björken,
kastad till marken
och öfvervunnen
af skrattande nordan
i ärlig brottning.
Tysta skrida vi
öfver gränsen —
skogarnas riksgräns,
löfviga lundarnas
och mörka moarnas
yttersta gräns.
Tysta träda vi
in i den högsta
tystnadens rike,
in i den stummaste
stillhetens tempel,
in i den eviga
vinterns förgård.
Hvar äro dalarna,
hvar äro byar
och bullrande städer?
De sjunkit i djupet,
de ligga dolda
längst ner på bottnen
af skogens böljande
gröna haf,
det hundramila.
Därnere köpslår
på torg och gator
en skara krokiga
snikna dvärgar.
Därnere krälar
i stackens gångar
en hop af jäktade
bitska myror.
Därnere sorlar
en kör af röster,
ett brutet ackord
af alla lifvets
och dödens ljud.
Där pladdrar pratet
med klibbig tunga
i tandlös mun,
en glupsk och slingrande
fjärillarv.
Där surra siffror
i trånga hjärnor,
en svärm af giftiga
svarta flugor,
som smutsa och fläcka
allt hvitt, allt rent.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
