Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Ur bokmarknaden - Af Johan Mortensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
går hjulet af, och resenärerna måste ut
och vada i den stenblandade gyttja, som
kallas vägen. Förtäringen på krogar och
posthus är alltid usel. Ofta består den
endast af litet ost och bröd, nedsköljdt med
surt landtvin; när den är som bäst,
ut-göres den af »en oätlig soppa och kokta
höns i tre förändringar, kokta, stufvade och
stekta». I Eboli måste konungen hålla till
godo med nattläger »i ett hus utan fönster,
allenast försedt med träluckor, fulla af
spin-delväf och annan osnygghet, så att det såg
ut att ej ha varit sopadt på flere år». Det
är annat än i våra dagar, då man på ett
par, tre dygn tager sig ned till Neapel
utan bråk och besvärligheter.
Småningom breder landet ut sig för
våra blickar. Adlerbeth ser på det från
många olika synpunkter.
Först och främst är han
som resande i den gamla
goda tiden själf ett stycke
af en landtbrukare och
på ett annat sätt än vi,
som lefva i industriens
tidehvarf, förtrogen med
näringarna. Det gör att
han ej betraktar
landskapet endast såsom en
dekoration, han bedömer det
äfven såsom landtbrukare
och ekonom och ställer
det kanske på det sättet
klarare för oss än genom
alla ordrika, lyriska beskrifningar. Huru
åskådligt och pragmatiskt beskrifver han
t. ex. icke strax efter inträdet i Italien
de lombardiska slätterna, och med samma
säkerhet framhäfver han de svarta
buffelhjordar, som i Campanien beta på de
sanka ängarna eller vältra sig i de vassrika
träsken — en så väsentlig beståndsdel i
det syditalienska landskapet. Synnerligen
läsvärda äro äfven de allmänna
karaktäri-stiker af folklynnet, som han här och där
inflikar, så t. ex. af romaren och
neapolitanaren. Mindre lycklig är Adlerbeth som
konstkännare, och hans omdömen på detta
område höra utan tvifvel till de mest
egendomliga som boken rymmer. Utgifvaren
har därför säkerligen äfven från denna
synpunkt gjort rätt i att stryka betydande
partier.
Intressantast är Adlerbeth, när han
beskrifver själfva lifvet i det dåtida Italien.
Dess kultur var visserligen i detta
ögonblick mindre ungdomsfrisk och lysande än
under renässansens dagar, men dock icke
utan sin säregna charm: fransk och italiensk
kultur blandade sig på ett egendomligt sätt
i konsten och i sederna, gåfvo åt städerna
denna regelbundna fysionomi, som
Adlerbeth så mycket värderade, skapade det på
en gång fria och stela lifvet vid de små
furstehofven. Egendomligast utvecklade sig
sällskapslifvet på teatrarna, hvart man gick,
mindre för att höra på skådespelet, än för
att aflägga visiter i sina vänners loger —
en sed som konungen fann förträfflig men
som Adlerbeth högeligen ogillar.
Dessa bref, som Adlerbeth så
samvetsgrant utskrifvit afton efter afton under
resan, hafva sjutton år senare dedicerats
och öfverlämnats åt Gustaf
Adolf. Så kunde ske utan
allt men, ty i allt hvad
Gustaf III angår äro
Ad-lerbeths yttranden rent
officiella; inga
indiskretioner förekomma. Gustaf III
är alltid närvarande, men
han skymtar så att säga
endast i bakgrunden och
alltid såsom grefven af
Haga. Adlerbeth lyfter
icke mera på masken än
hvad konungen själf
gjorde. Men intet af denne
store histrions
uppträdanden är heller uteglömdt. Hans möte med
kejsar Josef, som afskydde honom, de
storartade ceremonier, med hvilka påfven
emot-tog honom, de fester, hvarmed furstar och
konungar hedrade honom, den
betydelsefulla gästvänskap, hvarmed Frankrikes
ambassadör kardinal Bernis öfverhopade
honom -— allt är relateradt.
Få resebeskrifningar från denna tid torde
med andra ord gifva en så omväxlande och
så initierad skildring af sjuttonhundratalets
Italien, som dessa Adlerbethska bref.
Levertins urval af Schröderheimska bref,
— det sjätte bandet i denna samling —
skrifna till olika personer, utgöra en
synnerligen intressant fyllnad till Schröderheims
förut publicerade bref till Gustaf III.
Schröderheims utomordentliga förmåga att
variera sin brefstil, att lämpa sitt tal efter olika
personligheter framträder mycket skarpt i
denna samling, som innehåller bref till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
