- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettonde årgången. 1904 /
484

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Det ryska förvisningsväsendet och straffångarna i Sibirien. Af J. Stadling. Med 10 bilder efter fotografier af författaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppgick för år 1807 de till Sibirien
förvistas antal till 2,035, för år 1823 hade
motsvarande siffra stigit till 6,667, under
åren 1824—1827 utgjorde den i
medeltal årligen 11,000 och har sedan början
af 1870-talet varierat mellan 20,000 och
30,000. Under nittonde seklet anses i
rundt tal omkring en million fångar hafva
förvisats från det europeiska Ryssland
till Sibirien. Denna siffra torde dock
vara snarare för lågt än för högt
tilltagen.

Ännu under förra hälften af sistlidna
århundrade rådde i europeiska Ryssland
en viss hänförelse öfver
förvisningsväsendets förmenta välsignelser. Genom denna
bestraffningsmetod aflägsnades för det
allmänna skadliga element från
moderlandet, hvilka, såsom det troddes, blefvo
till gagn för det nya landets uppodling
och utveckling. Man trodde nämligen
helt naivt, att de omkring 500,000
förvista farliga individer, som vid midten
af 1800-talet befunno sig öster om
Uralbergen, verkligen voro på de orter, dit
de blifvit sända, att de brutit bygd,
bildat familjer samt förökade sig och
uppfyllde det öde landet. I denna naiva
tro stärktes man äfven af de sibiriska
myndigheternas rapporter, bl. a. om
den fenomenala lifslängden bland
straffångarna i Sibirien. Visserligen nådde
nu och då, trots alla preventiva åtgärder,
dämpade nödrop från Sibirien till
Ryssland, men dessa öfverröstades af
lofsägelser och fingerade uppgifter af olika
slag; äfven höjdes klagomål öfver de
ofantliga summor, som
förvisningsväsendet slukade, men också dessa
nedtystades med uppdiktade uppgifter om stora
utlägg för väg-, bro- och kanalbyggnader
m. fl. allmännyttiga inrättningar, som
aldrig existerat.

Först med offentliggörandet af
Dostojevskis, Lvovs, Savalischins, Maximoffs,
Rovinskijs, Jadrintseffs m. fl:s arbeten
om Sibirien började ljus spridas öfver
förvisningsväsendets förbannelse och det
namnlösa eländet bland de deporterade,
hvilkas beprisade stora lifslängd existerade
endast i ämbetsmännens rapporter:
fångvårdstjänstemännen läto nämligen
fångarna lefva på papperet stundom tiotal år
efter deras död eller spårlösa försvinnande
och stoppade under tiden kronans medel
till deras underhåll i sina fickor. — Man
kom nu snart underfund med
nödvändigheten af radikala reformer. Men de
härför nödiga statistiska uppgifterna
saknades. Man måste därför gripa sig an
med statistiska undersökningar från
grunden, hvilket arbete, som fortgått ända
till närvarande tid, mött oerhörda
svårigheter, emedan primäruppgifter antingen
helt och hållet saknats, delvis
undanhållits eller, om de påträffats, oftast visat
sig vara otillförlitliga. Emellertid hafva
såväl officiella kommissioner som
enskilda personer bedrifvit ett vidtomfattande
forskningsarbete inom detta område.

Af de hittills offentliggjorda resultaten
af dessa specialundersökningar tillåter
utrymmet i denna artikel endast ett kort
sammandrag. Vid dessa undersökningar
å de respektive förvisningsorterna har
det bl. a. visat sig, att af de i
fångvårdsmyndigheternas rullor upptagna
deporterade endast en ringa bråkdel finnas
till i verkligheten: inom guvernementet
Irkutsk t. ex. 1/5; inom ett distrikt i
guvernementet Jeniseisk, som
artikelförfattaren genomreste, endast 2/13 o. s. v.;
de öfriga hade spårlöst försvunnit.

En af de förnämsta auktoriteterna inom
ifrågavarande område, direktören A. P.
Solomon, som under de senaste åren på
ort och ställe verkställt omfattande
forskningar rörande straffångarna i Sibirien,
uppger i sin år 1900 publicerade rapport[1]
samtliga de förvistas (inklusive deras


[1] Ssylka v’ Sibire. A. P. Solomon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:46:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1904/0528.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free