Ord och Bild / Trettonde årgången. 1904 / 493 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Det ryska förvisningsväsendet och straffångarna i Sibirien. Af J. Stadling. Med 10 bilder efter fotografier af författaren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på de politiska fångarna, hvars gräsliga
detaljer jag hörde ett ögonvittne, en
bildad jakut, bosatt vid floden Jenisej,
berätta.

DET GAMLA KOSACKFÄSTET I JAKUTSK.

Som ofvan nämnts, sändas de förvista
fångarna först till staden Jakutsk och
distribueras därifrån till olika delar af
det vidsträckta guvernementet. Den å
sid. 481 återgifna bilden af en till Jakutsk
nyss anländ fångtransport utför Lena
ger en föreställning om den oerhörda
trängseln i dessa flytande fuktiga
fängelser, i hvilka de arma fångarna lefva
sammanpackade som sillar under den
tid af cirka två månader, som färden
från öfre Lena till Jakutsk (nära 300 mil)
tager.

Nere vid ishafskusten träffades äfven
förvista straffångar, däribland vanliga
grofva förbrytare, hvilka sändas till
infödingarna, och för hvilka dessa senare
göras ansvariga. Infödingarna hetas
visserligen hafva husbonderätt öfver dessa
deporterade, men faktiskt är det de
genompiskade bofvarna som spela herrar
öfver naturbarnen och fördärfva dem
både kroppsligt och sedligt. Man kan
tänka sig de ohyggligheter, som passera,
då t. ex. dessa bofvar, såsom ofta sker,
lämnas ensamma med barn och
halfvuxna flickor, medan föräldrarna äro på
fångst eller annat arbete!... De
sönderfrätta ansiktsdelarna på dessa barn
vittnade nogsamt om det fördärf, som dessa
uslingar sprida!... Då författaren på
hemresan i Petersburg meddelade en
personlig vän till tsaren sina
dagboksanteckningar rörande iakttagelser af
nämnda ohyggliga slag, blef denne
synbarligen upprörd, men anmärkte slutligen:
»Dessa trakter äro för aflägsna och
vidsträckta för att myndigheterna skola
kunna utöfva nödig kontroll öfver
därvarande förhållanden.»

Under vår långa färd öfver tundrorna
mellan Lenas mynning och nedre
Jenisej påträffade vi öster om
Chatanga-viken en polack af adlig börd, vid namn
Tchernjak, hvilken för sitt deltagande
i polska upproret på 60-talet förvistes
till nedre Jenisej men mot slutet af
70-talet rymde ett par hundra mil
österut öfver tundrorna och sedan dess
uppehållit sig bland dolganer o. a.
infödingar i trakten af Chatanga-floden.
Han hade nu på gamla dagar (han var
öfver 70 år) gift sig med en ung
dolganska, med hvilken han färdades
omkring efter ren i en täckt släde, som på
samma gång tjänade till åkdon och
bostad. Inne i släden var en liten
plåtkamin placerad, som användes till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>