Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - En japanskas bikt. Bearbetning från japanskan. Af André Bellessort. Öfversättning från det franska manuskriptet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag lyder blott allt för gärna och tar
min tillflykt till mitt rum. Men min
synål är lat, och jag kommer ingen väg
med min sommarklädning.
— Ge mig den, säger min svärmor,
det går fortare.
Hon talar alltid till mig med
smeksam röst som till ett litet barn, och hon
är mycket vänlig. Men jag säger mig
själf, att då jag hvarken har lust för
matlagning eller sömnad och således ej
duger till någonting, så måste min
svärmor, som är så flitig och så verksam,
döma mig strängt i sitt hjärta, och denna
tanke gör min vistelse tillsamman med
henne outhärdlig.
Hvad herr Ichiyama beträffar, så
älskar han mig — åh! hvad han älskar
mig! Han älskar mig från klockan fyra
på eftermiddagen till klockan åtta på
morgonen, när ministeriet är öppet, och
hela dygnet om, när ministeriet är stängdt.
Våra ärmar skiljas aldrig ett ögonblick
åt, och det är alltid han som börjar
samtalen för att göra mig mindre blyg.
Han fortsätter att kalla mig Io-san, tvärt
emot hvad som brukas. En natt
beklagade jag mig häröfver.
— Hvarför lägger ni alltid »san» till
mitt namn? frågade jag. Ni är ju min
man och inte bör man väl behandla sin
hustru med samma högtidlighet som en
främmande person?
— Det är sant, sade han, och min
mor har redan gjort mig uppmärksam
på det, men det faller sig så svårt för
mig att ej genom artighet visa dig min
tillgifvenhet.
Och han fortsatte alldeles som
förut.
— Io-san, sade han en annan gång,
det europeiska sättet att kamma sig
skulle kläda dig alldeles förtjusande. Vill
du inte försöka att sätta upp håret som
kvinnorna i Europa?
Som jag afskyr denna kamning, sva-
rade jag ingenting. Men efter en stund
sade jag på skämt till honom:
— Ni borde raka bort edra
mustascher, ty de kläda er ej.
På kvällen kom han hem slätrakad,
han, som så höll på sina mustascher!
Om morgnarna är det ju en hustrus
plikt att hjälpa sin man vid hans
klädsel och efter hand räcka honom hans
skjorta, hans byxor och öfriga plagg.
Jag är visst icke okunnig om dessa
plikter, men det bjuder mig emot att fylla
dem. Jag låtsar aldrig märka, att tiden
närmar sig för herr Ichiyama att bege
sig till sitt arbete och att han håller på
att kläda sig, utan stödd på armbågarna
ligger jag kvar på mattorna bredvid
braseron och fördjupar mig i en tidning.
Han aktar sig för att störa mig, och då
han väl är klädd, nöjer han sig med
att smekande stryka mitt hår och fråga:
— Hvad står det för nytt och
intressant i tidningen, Io-san?
En eftermiddag underrättade min
svärmor mig om, att herr Ichiyama,
sedan hans ämbetsverk stängts, ämnade
deltaga i en afskedsfest för en af sina
kolleger. Jag gladde mig åt denna kväll,
som jag skulle få tillbringa i ensamhet,
men klockan half åtta återkom herr
Ichiyama. Frän hårfästet ända ut i
fingerspetsarna var han röd öfver hela
kroppen, och han andades häftigt, nästan
flåsande, som en dragare, som stretat
uppför en backe.
— Hur är det fatt? Hvad har händt?
frågade jag.
— Hä, svarade han, de tvungo mig
att dricka, och till sist ville de draga
mig med till ett illa kändt téhus. Jag
hade all möda i världen att slippa ifrån.
Hvar är min mor?
— Svärmor tager ett bad.
— Ah, jaså.
Han satte sig tätt intill mig, och
hans andedräkt var mättad af sake.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
