Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - De dödes dag. Af Andrea Butenschön. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN PROTESTANTISKA KYRKOGARDEN I ROM.
står det på Shelleys grafsten, dessa ord
som Shakespeare låter sin luft-ande Ariel
sjunga i »Stormen», och hvilka Shelley
valde som motto för sin båt Ariel, båten
som seglade honom till hafvets
förvandling.
Högt uppe under det blåa hvalfvet
hör jag toner dallra genom luften som
från en fjärran tusenstämmig kör, aftonen
blir full af dofter, och jag är med honom
i paradis, ty jag rusas af hans dikter,
som hägra för mitt minne. Jag känner
hur i detta ögonblick »Epipsychidion»
bringar mig hans väsen närmast — »vild
och öfversinnlig» som han var, »en ande
uppstigen ur jorden eller nedstigen från
skyarna», fastän skalden en kort tid efter
diktens utgifvande kallade den en del
af honom själf, som redan var död. Men
för mig är detta just den del af honom,
som aldrig kunde dö, denna lågande
längtan att i jordisk hamn möta det ideal,
som hade vingar och kretsade högt öfver
hans hufvud, då han trodde sig famna
det härnere.
Dikten är skrifven till den vackra
italienskan Emilia Viviani. Hvad mer
om han kom att finna denna kvinna, han
så härligt besjunger, vara ett moln i
stället för en Juno? Hennes klassiska
skönhet och intellektuella gratie, den
sydländska glöden öfver hela hennes väsen
blef för honom inkarnationen af den syn
han skymtat i sina ynglingadrömmar,
och hans själ flödar öfver i hela sin
sällsamma fantasirikedom, sitt friska trots
och sin lidelsefulla innerlighet. Det är
väl sant att blott i tankarna seglar han
med henne mellan albatrossens vingar
öfver oceanens azurgolf till ön under
Joniska himlar, »härlig som en ruin af
paradiset», blott i tankarna är det som
deras väsens djupast liggande källor
sammansmälta i den stora lidelsens gyllene
renhet — »Epipsychidion» verkar dock
icke som en apoteos till ett abstrakt ideal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
