- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettonde årgången. 1904 /
524

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Rainer Maria Rilke. En österrikisk diktare. Af Ellen Key. Med 2 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Die Siege laden ihn nicht ein.

Sein Wachstum ist: der Tiefbesiegte
Von immer Grösseren zu sein.

Och, tillägger Michel, det är denna
adliga försynthet som kommer tingen att
inför Rilke aflägga sin skygghet och bli
talande. Sålunda får hans blick den
divini-toriska säkerhet, som gör att den tyckes
träffa som ett öde . . . Hans eget nervlif
har en så tillspetsad finhet, att han
uppfattar det för alla andra ogripbara,
gestaltlösa och danar bilder däraf, bilder med
klara linjer och välgenomtänkta,
marmor-skimrande ytor ... *

Det är som lyriker Rilke nått sitt
eg-naste uttryck, men hvar man möter honom
är han en enastående. Han har åtskilliga
gånger försökt sig som dramatisk diktare,
och hvad han i dramat vill, förstår man,
när man sett honom tillägna åt Gerhart
Hauptmann »Buch der Bilder» »med
kärlek och tacksamhet för Michael Kramer»,
detta drama som visserligen spelas, men
är så själfullt, att dess åskådande samman
med en vanlig teaterpublik är ett kval.
På samma sätt skulle helt visst Rilkes
dramer verka. Ty de sakna all spänning i
ordets vanliga mening, och människorna i
dem som i novellerna tala alla med
diktarens egen stämma.** I en studie öfver
Maeterlinck har Rilke framhållit, att ju
mer dramat kommer att försiggå inom
själs-lifvets område, dess mer skall det förena
människorna i samma allmänna känslor,
liksom de redan nu förenas genom en stor
olycka eller lycka, som är gemensam. Och
han får helt visst rätt. Men dessförinnan
måste själslifvet hos flertalet nå den
förfining, som det nu endast äger hos några
få enskilda. Bland Rilkes många djupa
ord är detta: »att ju mognare en människa
blir, dess mer närmar hon sig sin själ för
att slutligen på en höjdpunkt i lifvet
sammanfalla med den». Men för de som ännu
lefva på afstånd från sin själ blir det
själfulla tillsvidare det ofattbara. Månne det

* Se Apollon und Dionysos.

** Die Letzten. Verlag Axel Juncker 1902.
Das tägliche Leben, Drama in zwei Akten.
Verlag Albert Langen 1902. Die weisse Furstin, ett
drama på vers (se sista häftet af Pan).

finnes hundra samtida, som skulle ens ana
hvad Rilke utsagt med dramerna »Die
weisse Furstin» eller »Das tägliche Leben»?
Båda äro diktade ur medvetandet att all
verklighet är en; att det finnes stunder af
en sådan rikedom att de innesluta hela
lifvet, att tidens begrepp upphäfves, att
realitet i vanlig mening blir oväsentlig, att
man i själfva verket lefvat hvad man i den
stunden känt. Det är i en allt högre
stegring och en allt finare förnimmelse af alla
dessa inre verkligheter, i ett allt fullare
vaknande af vår genom konventioner —
tankens och känslans lika väl som sedens
och lagens —- slöade själ hvari »själéns
evolution» består.* En allt större vikt
lagd vid själstillstånden, en allt ringare lagd
vid tänkesätten blir följden af denna
stegrade själfullhet. Icke våra verk utan vårt
väsen blir då det enda afgörande; icke våra
förhållanden utan vårt varande det enda
väsentliga.

»Die weisse Furstin» lefver i ett hvitt
slott vid hafvet. Hon står om kvällen
vid stranden väntande det underbara, det
drömda, aldrig upplefda: den älskade
mannen, som skall komma denna enda afton,
då den gemål, åt hvilken hon redan som
barn blef gifven, första gången på elfva år
aflägsnat sig. Medan hon lyssnar efter
båten — som skall landa, om hon vinkar,
men vända, om hon intet tecken ger —
spörjer hon systern:

Weisst Du, was Leben ist
misst

nicht nach Jahren.

Du kannst es erfahren
in einer Nacht.

Gieb Acht

Du kannst es erwerben
Zwischen zwei Sonnen
Mit allen Wonnen —
und hernach
in deinem Gemach
Jahrelang sterben.

Men när hon slutligen hör årslagen,
nalkas samtidigt en munk med mask för
ansiktet. Hennes öga glömmer hafvet, som
den svarta gestalten skymmer; hennes
tecken uteblir, båten aflägsnar sig, och »man
känner: solen sjönk i hafvet».

I dramat på prosa har Mascha,
modellen, med sin stumma känsla omslutit den

* Se de båda sista kapitlen i Tankebilder —
för hvilkas tankegång man i Sverige ingen
förståelse visat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:46:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1904/0568.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free