Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Dansen som bildande konst. Af Albert Dresdner. Öfversättning från författarens manuskript. Med 26 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
korybantisk dans. antik reliéf. I Vatikanens skulpturmuseum i Rom.
jubel och åskådades med oförställd
beundran.
Ar 1681
uppträdde för första
gången dansöser i
baletten, och
därmed voro de stora
dansörernas
glansdagar snart förbi;
dansöserna grepo
spiran, och den
ha de sedan dess
fört till den dag i
dag är.
Med dem blef
den moderna
dansens egentliga
innehåll —
sinnlighet.
För det
Frankrike, som samlades
kring en Ludvig
XIV, Ludvig XV
eller Ludvig XVI
ingick det så att
säga i den
estetiska uppfostran att
gifva sinnligheten
förfinade uttryck;
där hade den
adlats. Men under
senare, råa tider,
de väldiga politiska och sociala
nydaningarnas tidsålder, brast det skimrande
omhölje, som en
högt utvecklad
kultur förlänat den,
det som i någon
mån förandligat
den försvann, och i
danskonsten
framträdde den så
småningom som ohöljd
lusta. Den korta
klädningen, sedan
den moderna
balettens stadigvarande
emblem,* infördes
af den berömda
Camargo — som
Lancret’s
älskvärda pensel återgif-
* Italien och
Frankrike synas dela äran
af denna uppfinning.
Katarina af Medicis
införde lifligare
danser vid det franska
hofvet, därvid
kavaljererna måste göra
höga hopp som
yrkes-dansörer och
damerna buro korta
dräkter, så att man kuride
kontrollera att de togo
de riktiga stegen.
DANSANDE faun. antik staty. / Lateraneits
skulpturmuseum i Rom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
