Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Dansen som bildande konst. Af Albert Dresdner. Öfversättning från författarens manuskript. Med 26 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dansen ägde blott en högre uppdrifven
teknik och mer invecklade och växlande
former.
Detta naturliga samband mellan
danskonstens bägge arter brast, och därmed
utsinade den källa, hvarur
sällskapsdansen hittills hämtat ny friskhet —
dans-konsten förlorade sitt inflytande på
lifvet. —
Lifskraften i hvarje mänsklig
konstverksamhet beror ytterst på att dess
grunder inhämtas enligt en sund metod.
Men i fråga om dans hafva
danskonst-närerna alltid varit själfskrifna lärare, och
då de — som naturligt är — hämtat
sina undervisningsprinciper från balettens
lagkodex, ha de på sällskapsdansen
öf-verfört balettens föreställningar om
värdighet och skönhet i gång, hållning och
rörelser. Härigenom har sällskapsdansen
kommit att utgå från oriktiga
förutsättningar, och detta är — enligt min tanke
— hufvudorsaken till denna dansarts full-
ständiga förfall. Numera består den ju
knappast i något annat än ett
meningslöst kringsnurrande. Och om det också
en eller annan gång inträffar, att man i
en balsal ser ett par dansande, som
luftigt och liksom obundna af kroppslig
tyngd sväfva fram, burna af
ungdomsglädje — lycka — kärlek, så gör sig
dock i allmänhet denna kroppsliga tyngd
alltför märkbart gällande. Det torde ej
ligga någon orättvisa i att påstå, att
människorna aldrig under någon historiskt
känd tid ägt så ringa förmåga att röra
sig rytmiskt, aldrig haft så föga känsla
för dansens plastik som i vår tid, i den
mångbesjungna moderna kulturens
tecken. Till och med konsten att gå skulle
de åter behöfva lära sig.
Anmärkningsvärdt är det nära
sambandet mellan denna dansens
utveckling och den bildande konstens
föreställningar om människokroppen och dess
skönhet.
PARNASSEN. OLJEMÅLNING AF ANDREA MANTEGNA. I Louvre i Paris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
