Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Dansen som bildande konst. Af Albert Dresdner. Öfversättning från författarens manuskript. Med 26 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERDARNAS DANS. OLJEMÅLNING AF ANTOINE WATTEAU. I tyske kejsarens konstsamling.
i miss Isadora Duncans dans åter fått
skåda en välformad kvinnokropp i ädel
rytmisk rörelse. För första gången hafva
vi åter i kött och blod fått se detta
lif-fulla muskelspel, detta väl afvägda
förhållande mellan hvila och rörelse, dessa
uttrycksfullt ädla ställningar, som vi
hittills endast känt genom målningar och
skulpturverk. Kroppens språk, som vi
nödgats anse som en utdöd, en fossil konst,
har åter påverkat oss som något
lefvan-de, något nu existerande, och på den
instinktlika förnimmelsen häraf berodde
säkerligen innerst den tjusningskraft miss
Duncan utöfvade på sina tusentals
åskådare i Miinchen och Berlin. — Gripande
är tanken på alla de kvinnor och unga
flickor, som, sedan konventionellt mod
och öfligt bruk i sitt tyranni förkrympt
deras egna kroppar och beröfvat dessa
så godt som all uttrycksförmåga, nu här
i en medsysters dans börjat ana tillvaron
af en ädlare, högre skönhet och
kvinnlighet, till hvilken det är dem förmenadt
att höja sig. Och då konstnärer såväl i
Miinchen som Berlin jublande hälsade
den amerikanska danserskan, så visade
det, att deras skönhetskänsla — trots det
moderna lifvet och den moderna konsten
— alltjämt var frisk i sin rot.
Miss Duncan har blifvit mycket olika
bedömd. Än sjunger man hänförda
lof-sånger till hennes ära, utan att göra sig
reda för hvad i hennes dans är inlärdt
och hvad personligt temperament och
konstnärssjäl, än klandrar man henne
groft och frånkänner henne all
konstnärlig förmåga.
Klandret skulle väl dock endast
kunna innebära, att miss Duncan ej
behärskar den danskonst, som nu är den
rådande, hvilket är att misskänna henne.
Men — tänka hvad man tänka vill
om miss Duncans konst — säkert är att
hon gett oss något nytt, eller något som
åtminstone för oss är nytt. Utan att
vilja yttra mig hvarken berömmande eller
tadlande om hennes dans, skall jag i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
