Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Dansen som bildande konst. Af Albert Dresdner. Öfversättning från författarens manuskript. Med 26 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDISK DANSERSKA. akvarell af egron lundgren. Tillhör grefvinnan Anna Brahe.
Som orkestern förhåller sig till
sångstämman, så förhåller sig detta till det
talade ordet; det förklarar detta,
fördjupar och utvidgar dess betydelse; det
låter underströmmen af tankar och
känslor komma till synes och visar så
den talandes personlighet mer
utpräglad, klarare.
Ju äldre en kultur är, dess mer
utbildadt är i allmänhet åtbördernas
språk, men i vår tid är det språket så
godt som bannlyst från de finare
umgängeskretsarna. Hvilken armodets för-
nämhet! Hvad rikedomens förnämhet
i åtbörder vill säga, se vi däremot hos
Lionardo. Men så fanns det också
hos hans folk en starkt utvecklad
kroppens vältalighet, och denna förstod han
att gifva det mest fulländade uttryck.
— Vi sakna alla förebilder. — I
dansen visar sig ju den kroppsliga
vältaligheten sin högsta potens. — Men
en jämförelse mellan våra berömdaste
dansösers danser och en vanlig
italienares ger oss tydligt bevis på de
förras oförmåga att uttrycka något — alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
