Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Kah Teli. Af Mildred Thorburn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke förtörnar gudinnan genom att
tilltro henne ett orättvist misshag. Berätta
för oss!»
Kah Telis sorgsna ansikte började
lifvas vid den andras ord. Hon skakade
bort det mörka håret ur pannan och
vred med ett par raska grepp upp det
rundt den utsmyckade kammen. Därpå
lade hon fotterna i kors under sig, såg
ut génom det orangefärgade soldiset
mot den mörka palm-lunden och började
tala.
»I går afton, då vi dansat fackeldansen
inför vår höga härskarinna, vid den tid,
då de svarta bufflarna gå att dricka i
Waingunga och eldflugorna börja lysa
bland träden, gick jag ensam ned till
floden med min skål af ris och frukter,
för att förtära dem nere vid stranden,
där jag kunde se de troendes ljus brinna
längs med stränderna och på vattnet.
När jag så hunnit förbi Sivas pagod,
mötte mig en helig man, en lam fakir,
som med möda hoppade fram på ett
par kryckor. Jag hälsade honom, och
som jag intet annat hade att gifva, öste
jag innehållet af min skål ned i hans
och löste en af mina silfverringar från
armen och lade därtill. »Den höge ser
icke till gåfvan, utan dess mera till
gif-varens hjärta», sade jag, och han svarade
med ett annat af våra sköna tänkespråk:
»Det är ljuft att vara fattig och få taga
sitt bröd ur en varm hand», och så
till-lade han: »Min dotter, jag ser på din
dräkt, att du är en prästinna, bed i kväll
ditt hemlands bön till din höga
härskarinna, och du skall hafva din åstundan,
innan nästa måne står som en skära
öfver Sivas tempel.» Då tackade jag
honom och gick hem, och den kvällen
offrade jag vid Saraswatis altare min
vackraste lerkruka fylld till brädden med
ris, bananer och färska nötter. Och
denna morgon vid soluppgången, då
jag tidigare än sedvanligt skyndade till
templet — var krukan slagen i tu och
hälften af innehållet borttaget. Och I
veten ju, hvad en sådan händelse har
att betyda. Min kast skall jag förlora!
bortstött skall jag blifva ur Saraswatis
tempel, ur eder ring!»
Vid de sista orden togo de
tillbaka-trängda snyftningarna åter ut sin rätt,
och den lilla gråterskan lutade sitt täcka
hufvud mot Tschungis axlar.
Denna gaf sin följeslagerska en hastig
och ängslig blick ur de mörka
ögonfransarna men sade beskyddande: »Icke
annat, min mandelblomma, sådant kan
ju också blott betyda, att du får din
bön uppfylld, men på ett annat sätt än
du väntat, eller att dess ena hälft går i
uppfyllelse. Men säg oss nu, hur lyder
ditt hemlands bön? Det är ju ifrån den
sandiga steppen invid de blåa höjderna
som du kommer?»
Kah Teli nickade instämmande men
vardt plötsligt röd som amarantens
blomknoppar och kunde knappast öppna
läpparna för att svara. Därpå reste hon
sig upp i hela sin längd och lade
arm-arne i kors öfver bröstet: »Det är en
bönesång, som de unga kvinnorna sjunga,
då de gå ned att bada i den heliga
floden vid den första nytändningén efter
skörden». Därpå började hon tvärt att
till hälften sjunga, till hälften uppläsa
den korta bönen, i det hon följde
rytmen med mjuka vaggningar af hufvud
och midja och höll blicken oafvändt
fästad på en punkt ofvanom Sivas pagod,
där den bleka månen inom kort skulle
visa sig.
»O, I vindar, som biåsen från norr,
från Himalayas toppar, och I som
tyglen sunnanfläktarna med handen! I
vindar med doft af kryddor och myrrha
från öarna bortom de stora sunden, och
I, som andas öfver solnedgångens
tamarinder, sägen mig, hvar är min älskade,
att jag må söka honom? Sågen I honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
